Igår när jag kom hem låg det mest olästa DN, några räkningar, ett tackkort för uppvaktning vid födseln av en liten sötnos och det där oranga kuvertet som dimper ner varje år. Jag orkade inte ens öppna det. Hittills ner jag har mellanlandat hemma hos mamma cirka en gång varje år och gått igenom min post har det liksom alltid stått.... totalsumma på dina pensionskonton....0kr... Så trots att jag serverat en miljard öl, sålt semlor till förbannelse, hällt upp champagne till säkert hundra brudpar, gjort lätt sju miljarder smörgåsar, två miljarder kaffe latte, bärt tunga tallrikar, gjort pizzor. Så har det inte varit här. Men nu har jag ju återvänt till Sverige sedan två år och nu har jag minsann fått ihop till en pension som jag kan leva på ett helt år i Indien. Jag räknar iskallt med att dö innan sjuttio. Så jag behöver nog inte jobba så många år när jag tänker på det. Skönt.
För att fira detta ska jag nu raskt föra över lite pengar från sparkontot så att jag har råd att avnjuta de delikatesser som skolmatsalen bjuder på idag. Medan jag gnuggar mina geniknölar, skriver smarta saker, inte pratar med mina vänner på msn, inte läser tidningen, inte läser bloggar, inte gör något annat än det jag ska helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar