tisdag 20 februari 2007

Så vad händer i London?

Planet tar för alltid. Bläddrar i Elle. Läser förstrött i en avhandling. Funderar över om tjejerna bredvid mig verkligen borde få åka på semester själva. Dom ser så små ut. Tjuvlyssnar lite på dom. Förstår att dom redan hunnit bo i London och sen åkt till Thailand och nu ska tillbaka på besök. Dom är alltså urtypen för den svenska 19-åringen. Dom är samma 19-åring som jag en gång var. Jag känner mig som en tant. Uråldrig.


Äntligen framme. Virrar runt lite planlöst. Äter trekanstmacka och dricker latte. Går i affärer och hittar genast en klänning, ett linne och två par skor på Topshop. Handlar ingenting men gör mental anteckning om att komma ihåg dessa saker tills Skottlandresan i mars. Tar tunnelbanan till Shepherds Bush. Fyndar en grå kuvertväska och ett rött skärp på en charityshop. Går till The perfecters weld, en av Londons antagligen bästa pubar. Pinten, ciggaretterna, jag och avhandlingen. En perfekt scen. Ett perfekt lugn. Ordning och reda. Sen blir allt bara blurr. Vet inte om det är tröttheten, mensen, det pyttiga matintaget eller allt i kombination. Jag blir jättefull. Älskade finaste indiehippie IrishE kommer, Mr T kommer också och några till. Jag kommer ihåg en flaska rödvin och en obekväm futon där jag somnade.


Mr T sover i soffan bredvid. Han fixar frukost och solen skiner. Vi öppnar dörren till trädgården och värmer våra frusna själar. Det är 15 grader varmare än i Stockholm. Jag får lust att grina av glädje. Eller var det baksmälla? Tar bussen till city och sen tunnelbana och till sist är jag i Marylebone. Träffar min gamla flatmate S för första gången på en halv evighet. Hon har klippt av sig håret och är söt så att jag kiknar. Vi dricker kaffe. Pratar, pratar, pratar. Vandrar runt i Marylebone och pratar om om vi hade haft pengar. Kikar in i de exklusiva mataffärerna. Hoppas på att gå in i någon kändis.


Tunnelbanan tillbaka till IrishEs lägenhet. Hon har lagat middag och köpt bubbelvin. Vi blir på strålande humör. Sminkar. Provar kläder. Bestämmer oss för att gå på några bekantas spelning. Dyker upp på fel bar med rätt namn, på andra sidan stan. Baren är ful, har en dj som spelar ruskigt dålig musik och några fulla killar som dansar i ett hörn. Vi inser att vi inte hinner åka till rätt bar. Dricker en öl på ful baren innan vi skyndar oss därifrån. Till kostymbaren Booksellers. Barkillen är het. Vi sitter sida vid sida och spanar. Jag är på mitt bästa och lite snälla humör och bjuder på att han nog spanar mest tillbaka på IrishE. Vi skrattar ihjäl oss åt kostymkillen som tappar sin kavaj i golvet, sen sin mobil samtidigt som han svajar och skriker i telefonens riktning att han kommer hem om tjugo minuter. Vidare till Soho. Beundrar dekorationerna inför det kinesiska nyåret i Chinatown. Dansar på gaybar. Avslutar på kristallkronecocktailbar. Slumrar sött på nattbussen hem.


Lördagen är femte våningen på Tate Modern med varenda annan turist/helgflanör/ledig människa i hela staden känns det som. Efteråt trängs vi med dom alla igen längs South Bank. Stannar och dricker Afternoon tea, utomhus. Sol. Lördagen är lasagne. Sen blir lördagen 30-årsfest. Jag har min finaste svarta kjol och känner mig het. Champagnen är god. Rödvinet med. Och den japanska ölen. Buffen är dock bara köttig men chokladtårtan den godaste någonsin bakad på denna jord. När Happy Birtday sjungandet är avklarat och DJn spelar We are family och hela den irländska familjen med mamma, pappa och alla fem systrar med rött hår och identiska näsor dansar nära varandra, då får jag en tår i ögat. Det är liksom fint det där med riktiga familjer. En tjock tysk raggar på mig. Jag är inte så het på det hela. IrishE bråkar med sin typ pojkvän. Han har raggat på en snygg norska hela kvällen. Efter tårar och uppträde flyr vi till nattbussen. Nattbussturen är konstig. Någon slänger en tegelsten i rutan, för att sedan lägga sig framför bussen och vägra att flytta på sig. Busschauffören blir galen, ringer polisen och sätter sig på den knasiga tegelstenskastaren. Vi får ta en annan buss hem.


Söndagen är en ledsen dag för IrishE. Vi åker till Spittalfields. Äter en asgod fet brunch och pratar skit om män. Sen flörtar jag med en knarkig, halvfarlig kille som IrishE köper rökelse av. Jag har sån illa smak. Jag shoppar ett bambihalsband, en jeansklänning som jag kommer att älska i ca tio år och en brun klänning som jag kommer älska i vår. Jag lämnar ut min email till jeansklänning designern, han säljer sina kläder på tjallamalla och säger att han kan ta med kläder till sthlm när han kommer hit som jag kan få köpa till marknadspris istället för tjallamalla pris om jag vill ha något mer från hans nästa kollektion. En tredjedel av priset. I själva verket vill han säkert ha gratis sovplats i Sthlm och ett ligg. Det har hänt förr. Vi går på Goldhawks pubquiz på kvällen, jag, IrishE, Aileen och hennes två gråhåriga flatmates. Jag är sämst och kan nästan inget. Jag lägger min energi på att flörta med quizmastern som ser ut som en tio år äldre mr X. Inte för att det finns nåt vett i att jag skulle vilja ha en tio år äldre version av honom. Dom andra i laget är bäst. Och vi vinner. 25 rätt av 25 frågor. Quizmastern verkar misstänka fusk. Har aldrig hänt att någon fått alla rätt förrut mumlar han. Trots att jag var sämst så är jag glad. Min första pubquiz vinst. Och detta efter cirkus 100 försök. IrishE är lite glad innan vi somnar.


Hemresa. Jag somnar innan planet lyft. Den medelålders mannen från Essex skrattar åt mig när jag yrvaket ruskar på huvudet vid landningen på Skavsta
- To many late nights, you need to go home and get some rest!
Mmm men först skulle jag bara åka in till stan för att äta födelsedagsmiddag med Js på Matkultur. Åt soppa, dumplings, drack öl och sen så jäkla god god crepe med fikon, getost, caramel, kikärtor och glass. To die for... Nu ska jag skriva hemtenta och en inlämningsuppgift innan fredag. Sen ska jag vila. Eller ja sen kommer E hit över helgen. Födelsedagskalas fredag och lördag. Men på söndag. Då. Då ska jag vila. Eller ja vila det kan man göra när man dör var det nån som sa. Min mamma sa att livet det kan inte vara kul hela tiden. Men helst. Sa jag.

Inga kommentarer: