Jag känner mig liten. Och rädd. Förhållande via teknik och noll verklighet. Jag här- han där. Höjdpunkterna: att sätta på datorn på morgonen och veta att han just skrivit sitt slutet-på-jobbdagen-mail, läsa det om och om igen. Sen sms innan han somnar. Detta gör mig glad.
Att nöja sig. Att skapa omöjliga situationer. Att inte veta när det är dags för reträtt. Att tycka att distansförhållande är bekvämt. Att distans skapar distans till mig själv. Att det är skönt.
Paradox. Jag vill ha mer. Jag vill ha hela paketet. Och jag har verkligen ingen som helst aning om hur jag ska närma mig det. Hur hanterar jag någon som honom. Som är så fin. För fin för mig.Vad kan jag förlora.
Le amour gör mig patetisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar