Ett helt liv

En förlängning av min besatthet av att tänka: tänk om, är att jag alltid alltid undrar om de val jag gör är rätt. Samtidigt som jag inser att det inte nödvändigtvis finns något som är rätt. Om tio månader kommer jag att vara klar med min utbildning. Vill jag egentligen ens jobba med det jag då är utbildad till? Det kanske är rätt ett tag och sen inte lika rätt. Precis som med killar. När jag blir kär i någon måste jag genast tänka på om jag kan tänka mig att spendera hela mitt liv med personen i fråga. En gång ville jag faktiskt det, första åren med mr X så kändes det så. Fast egentligen tror jag nog inte på livslång kärlek, något livet och mina föräldrar lärt mig kvardrupla gånger om. Samtidigt så är jag en sån fånig romantiker. I hemlighet bygger jag ändå upp en hel värld och framtid för mig och J, som en spelplan med några alternativa vägar att komma fram till den ultimata lyckan och kärleken och ETT HELT LIV. Vi ska bo i ett hus som är vitt och ganska litet och naturen som är runt om kring ska se ut precis som i filmen Whalerider. Jag ska ha en röd fin cykel och en trädgård med överflöd av rosor och kanske en alldeles egen häst. Vi kommer att ha två söner som ska heta Agaton och Francis, dom har lockigt hår. Varje år reser vi på exotiska resor hela familjen, oftast till Afrika. Och varje morgon älskar vi att äta frukost tillsammans och skrattar oss hela vägen till kvällen. Men om detta det vet han inget än. Och när det blir så så kommer jag ändå alltid att undra varje dag om det kunde varit på ett annat sätt med någon annan någon annanstans.