Sista gången

Jag kan bara minnas sista ickegången jag träffade honom. Sommaren var nästan slut men världen badade i solsken. Jag skulle flytta till London dagen efter. Vid vattnet som går genom Industristaden skulle jag träffa familj och släkt. Äta glass. Allt var lyckligt som bubbelgumspop. Alla skrattade och tog kort på varandra och jag var så glad att jag äntligen var på väg bort från allt det här. Jag tänkte att min familj var rätt bra ändå ibland. Huvudet var fullt av C. Hade sovit där för sista gången kvällen innan. På morgonen när han trodde att jag sov viskade han "jag älskar dig", han som aldrig tidigare kunnat erkänna att han tyckte att jag var ens lite bra. Jag tillförde ingen magik för honom. Så sa han. Som fick mig att trampa mig själv på tårna i min iver att få ett litet litet erkännande. Nu hade jag bråttom bort från familjen och släkten för att hinna säga hejdå till vännerna och berätta om C. Så bråttom att jag inte hade tid att vänta på en lillebror som aldrig kunde passa tider. Så jag gick innan han hann till floden. Två veckor senare var han död. Och jag vet inte vilken sista gången jag träffade honom var.