Somnade halv sju i morses. Blir nästan förtvivlad då jag vet att jag borde gå upp vid åttatiden. Måste läsa 600 tidningar i arkivet den här veckan. Annars kommer det inte gå bra.
Hela natten tänker jag på J. Triviala saker som om jag ska ha blåa eller svarta eller gröna kläder när jag möter honom på flygplatsen om strax bara fem dagar. Vilka skor. Vilken mat jag ska ha hemma. Om min finne på ryggen kommer ha försvunnit. Att jag nu verkligen måste ta tag i mig själv och gå till pappersinsamlingen. Undrar varför jag vill låtsas att jag är en sån tjej som kan laga god mat när jag egentligen kan laga två maträtter och det ena är potatismos. Som har en vinsamling och inte alls är en sån som inte kan ha alkohol hemma utan att dricka upp det på direkten. Som har ordning och reda hemma och inte alls samlar på dammråttor och högar av smutstvätt och hatar att bädda sängen.
Kommer jag att bli svettig av nervositet och kärlek när jag ser honom. Om våra näsor kommer att krocka när vi ska pussas första gången. Kommer det att vara bekant att pussas med honom. Tänk om jag är en besvikelse, om han byggt luftslott kring min person som jag aldrig kan leva upp till. Eller om jag byggt luftslott och illusioner och förhoppningar som han aldrig kan leva upp till. Vad jag ska visa honom i Sverige så att han älskar det och tycker att jag är den bästa gudien. Fast det är konstigt att jag som är så rädd för att inte räcka till, inte vara bra nog att älskas, jag oroar mig ändå mest över vad jag ska känna. Att vi inte ska skratta åt samma saker längre. Att han ska kännas fel hemma hos mig. Att allt det där som jag ibland känner har blivit tråkigt, bittert och äldre hos mig ska visa sig för honom för första gången.
Tänk om jag blir galen och börjar fråga ut honom kring andra tjejer sen vi sågs sist, för han kan väl knappast förblivit okysst i ett helt halvår. Fast jag alltid säger att jag inte är en sån tjej som frågar om sånt eller bryr mig. Tänker är en annan sak. Kanske blir jag bitter och slänger ur mig dumma saker, berättar om Nyårshånglet, Backpackern(som jag ska skriva ett inlägg om snart) och Irländaren. För att liksom visa att tro inte att jag tänkt på dig hela tiden i ett halvår, fast jag såklart inte gjort annat. För det är verkligen moget och balanserat att bete sig så i min ålder.
Jag kommer nog aldrig att vara redo att vara kär. För jag vet inte hur man gör.
Vaknar klockan elva av telefonen. Inser att jag måste se till att något händer tills om fem dagar. Annars kommer jag psyka ner mig själv och bli ful av sömnbrist. Lägger upp ett ambitiöst pluggschema som måste hållas. Läsa 600 tidningar, skriva rent hela inledningskapitlet, handledarträff. Tackar ja till grillfest på torsdag hos C och utgång på lördag med dom som är mina vänner men som jag aldrig festar med eftersom dom gillar allt för flashiga uteställen för min småstadssjäl. Trygg i förvissningen att jag kan gå dit och bli full och aldrig någonsin träffa någon annan att bli kär i sista sekunden innan planet landar. Vara bakfull på söndagen, städa, handla mat och sen kommer han.
Det blir nog bra och blir det inte bra så var det väl meningen att det inte skulle bli bra. Och jag skriver inget mer om det förrän jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar