Umeå Open

En sak som jag inte alltid tycker om med mig själv är att jag har bara två lägen. Ett dämpat när jag är sur, trulig, ångestfylld, blyg och rädd för andra människor. Mitt glada humör är hysteriskt glatt och jag vill ha all uppmärksamhet och pratar för mycket, för högt, skattar för mycket, är för mycket. Jag gör lagom så uselt.

I fredags var det läge ett hela dagen. Inte orka träffa folk, prata mig till att slippa gå på förfest. Alla kläder satt konstigt. Rädd för alla jag inte känner. Salem Al Fakir var hysteriskt glad och jag fick panik. Anna Terheim för tråkig. För mycket folk på Laleh, kan inte andas, gå efter två låtar. Sen snälla snälla hem för att slippa alltihop.

I lördags var det hysteriskt supertoppen glada humöret. Drack vodka klockan tre. Förfest med vackra framgångsrika människor och jag babblar på och berättar pinsamma fyllehistorer för människor som jag träffat för tre minuter sen och tvivlar inte det minsta på att jag är minst lika vacker och framgångsrika och rolig som dem. Deportees bjöd på finaste konserten och jag grät pyttelite av lycka. Sen Jeans Team och Futureheads och mest öl och prat och mer öl och nya bekantskaper. Gick en sväng själv till Tingsek för ingen vill lämna sina öl. Han hade vattenkammat hår och vita jeans och jag kände mig besviken och gick efter några låtar. Sen Isolation Years i nån slags öldimma och glömde bort att se en enda minut av Timbuktu. Taxi till efterfesten kl 2. Moneybrother spelar skivor och jag är skitfull och dansar fast ingen annan gör det än. Mina nya fina skor går sönder. Jag tappar någons fina dyra kamera i marken. En kille som spelat gitarr i nåt band som jag totalt missat under festivalen finner mig. Berättar fragment från en ursorglig kärlekshistoria för mig. Han är krossad. Och tror att jag är gjord för att laga honom för en kväll. Snälla snälla fantastiska vackra jag måste följa med honom till hotellet, bara sova, kan inte sova själv. Trots elvatolv öl vet jag att jag inte kan laga honom alls. Håller handen lite och en puss på kinden och han får berätta för mig. För hur det
är att känna sig krossad det vet alla. Men inget sova på hotell. Elvatolv öl påverkar dock omdöment så pass att det känns som en fin idé att gå fram och prata lite med Moneybrother när han spelat klart sina skivor. Tack och lov har elvatolv öl suddat ut konturerna av mina minnen och jag minns inte vad jag sa, säkert var det jättepinsamt. Jag är så pinsam så. Men jag minns att han var snäll och log och skrattade. Antagligen mer åt mig än med mig. Hemma kl halv sju.

Ville dö varje vaken sekund igår.

Umeå är en fin stad. Det tänker jag varje gång jag varit där.