Har precis atit risgrynsgrot med J och svarmodern som bor hos oss over jul. Nuarejuligen.
Tanker pa andra saker. Doden. Att nagon som bara var 28 ar har dott dar hemma. Att det gar att veta och tro att nagon ska do och sen nar de dor sa ar det anda en chock.
Tanker pa abort. Nagon som ar mig valdigt valdigt nara ar med barn. Igen med stora bokstaver. Inga preventivmedel verkar bita pa henne, barnmorska sager att det enda som fungerar ar avhallsamhet. Tydligen sa ar det sa for vissa kvinnor. Kan det verkligen vara sa? Valjer hon abort igen sa blir det femte, trots att hon aldrig haft oskyddat sex. Och hon grater och vet inte om hon klarar det igen. Men hon vill inte med uppblasta bokstaver ha barn. Vi har ratt att gora hur manga aborter vi vill. Men varifran kommer da skammen? Att vi ar daliga kvinnor efter en eller tva. Tanker pa andra vannen som gjorde en abort nar hon var femton och en elva ar senare och av barnmorskan fick ett surt aldrig tankt pa att anvanda preventivmedel
Ja jag vet inte. Mennuarejuligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar