Så oväntat

Nu har ju två veckor av mitt vikariat i skolvärlden passerat. Först och främst: lärare är superhjältar. Hade jag iofs anat men anser nu bekräftat. Hamnar min dotter på en skola med ens hälften så engagerade, duktiga och underbara lärare som de på skolan jag jobbar på tillfälligt i framtiden får hon det så bra.

Det andra. Jag älskar att jobba med barn. Det är oväntat. Alltså jag älskar barn. Men har aldrig tänkt tanken på att jobba med barn och verkligen inte i skolans värld. För att jag har tänkt att det är högljutt och stressigt och jobbigt. Och det är det väl också. Men mest är det underbart. Barn alltså så himla himla härliga. Och att få lära dem nya grejer, se dem engagerade och nyfikna och diskussionslystna. Så lyxigt. 

Får väl se hur det känns om ytterligare tre veckor men just nu vill jag mest bara utbilda mig till lärare eller socialpedagog.