Den nya människan

Tänk er tillbaka sisådär 80 år i tiden. Ett Sverige i förändring. Hygienism är ledordet. Allt ska städas bort, smutsen i folks hem och smutsen i folkstocken. Dom som inte passar in i det vackra folkhemmet som ska byggas. Dom måste vi hitta på något med.

1921 bildas Statens Institut för Rasbiologi. Den skogstokige Herman Lundborg leder detta institut vars första insats är att försöka katologisera de olika raser som förekommer i Sverige. Den nordiska folktypen, den är fin den. Mindre fina är dom som ser ut som typiska tattare, kriminella eller samer. Det är den nordiska folktypen som ska förfinas och förädlas. Vetenskapen står högt över människan och det allmänna bästa går långt före individen.

1936 är det saker på gång ute i Europa. Tyskland ligger nära så nära. Samma år byter Institutet chef till Gunnar Dahlberg som förändrar Institutets inriktning till medicinsk eugenik istället för rasfokuserad. Lundborg rasar, hans kartläggning av de svenska samerna är inte klar än. Nu är det sjukdomar som ska förhindras att föra vidare. Dåliga gener ska inte reproduceras.

Men inte heller asociala gener eller sinnesslöhet. Flickan som skrattar för högt, flickan som har upptäckt sin sexualitet, flickan som råkar ha alkoholiserade föräldrar, flickan som har för mycket spring i benen, flickan som har humör, flickan som inte accepterar att våldtas av herrn i huset. Alla dessa flickor är det bäst att sterilisera och helst även låsa inne. En flicka som inte brydde sig om konventioner straffades grymt.

Se Klaus Härös film Den nya människan. Och/eller läs Gunnar Brobergs böcker kring rasbiologiska institutet och sterilisering.