Älskar också hur folk pyntar och anstränger sig vid högtider

Det är så konstigt det här med att jorden är rund och att årstiderna är upp och ner. När jag bodde i Wellington gick jag vintern igenom och levde för svenska sommarbilder. Och nu bor jag här och har oooohhhat och aaaaahhhhat över den nyzeeländska sommaren som fyllt alla flöden vintern igenom. De vilda stränderna och allt det otroligt gröna. Men nu vid den här tiden på året så möts det på något vis, varenda människa på Nya Zeeland klämmer ut det sista av sommarkänslan över påsken med en långhelg på en strand. Här känner man att våren iaf är på gång och att nu så. Saknar Nya Zeeland så att det sticker i mig och är samtidigt glad över att vi är i Sverige.

Har haft en lugn och skön påsk hos min mamma med gott om frisk luft och promenader där vi glott på getter och kossor. Ganska precis vad alla behövde, mera vila alltså, efter att jag jobbat hemma under veckan som var för att vårda sjukt barn och sjuk man och kände hur det på riktigt brann i huvudet när jag loggade ut på skärtorsdagen. Inte så mycket pga sjukt barn och man, de sov mest, som över så mycket att göra på jobbet under senaste månaden.

Barnet har varit fortsatt krasslig men  mellan febertoppar fick vi iaf till ett IKEA-besök, en svensk påsktradition att döma av antalet människor på plats. Det här med att bygga upp ett hem från grunden igen tar sin tid. Men nu börjar det fasiken bli lite hemma-känsla över lägenheten. Måste bara..... få upp grejer på väggarna, fixa en riktig taklampa och byta ut den temporära mattan i Trollets rum, köpa en förvaringsmöbel till historiens största hall, gardiner till vardagsrummet, måla över den svinfula fondtapeten i vårt sovrum och göra något med den konstigt tomma ytan i vardagsrummet(läshörna, DJ-bås?) och vårpreppa iaf en av våra två(!) balkonger. Jaja lyxproblem och rätt kul ju.

Känns som att jag inte uttrycker något annat än att åh jag är så trött, jag jobbar jämt eller sitter fast på något himla tåg med signalfel och är ledsen för att alla andra får bebisar hela tiden och allt jag har är ont i magen. Dessutom är jag ful i håret och har inga kläder. Blablablabla.

Men så är det ju inte egentligen!

* I juni åker vi till Thailand och är tillsammans hela familjen en hel månad.

* Våren är här ju!

* Ikväll ska jag klippa mig. Tur pga ser ut som en statist i Grottbjörnens folk.

* Långhelg coming up. Ska åka och bo hos mamma hela familjen och äta goa grejer.

* Mitt barn verkar ha kommit ur det värsta av sin sexårskris.

* Så himla bra hjälpsam snäll stämning hemma.

Semester

Min sommarsemester börjar om exakt två och en halv månad. Hyfsat peppad på detta om en säger. En kombination av att jag är otålig, längtar efter att vara med min familj och att jag ej orkade bråka med mina kollegor om vem som skulle få vara ledig i juli gjorde att det blev så, junisemester alltså( nästa sommar, då är jag inte lika samarbetsvillig utan tar ut föräldrapenning hela sommaren mohahaha). 

Blablablabla

Igår var jag ute och åt middag med min mamma och sen sov jag över hemma hos henne. Känner mig som jag varit på spa. Härligheten i att koppla bort allt en kväll.

Älskar mitt liv för det mesta men oj vad jag känner att det är mycket som hänger på bara mig just nu med pengar, jobb osv. Barnet har sexårskris deluxe som jag inte hanterar så bra tror jag. Min farfar gick bort och begravdes den här månaden och jag har knappt hunnit känna efter hur mycket jag kommer att sakna honom.

Men snart är det vår! Solen skiner i detta nu när jag sitter på tåget hem.

Operera bort hela skiten?

Har varit vaken sedan 2.30 och legat och profylaxandats mig genom mensvärk. Nu är klockan 5.11och jag ska gå upp om fyra minuter. Klarar aldrig att vara borta från jobbet pga mensvärk fast jag aldrig någonsin mår sämre och knappast är produktiv på jobbet. Knäppt ju.

Festlig helg

Har gottat mig så åt hur friska vi varit denna vinter. Trollungen har inte ens varit snorig en enda dag.

Men vabruari got us tillslut. Den här helgen har vi kräkts, kräkts och tvättat, tvättat och tvättat. Och hålögt glott på sport cirka dygnet runt. 

Vägen till mitt hjärta

Kul att jag är glad på väg till jobbet pga att vi kommer att få semlor idag.

Mvh easy to please anställd

Finns många plus dock

Minus med att flytta åter till sin hemstad efter 15 år:

* när ens barn får gå på förskolan med barn till people jag ogillat since 1987. 

* när en stöter på den man var dökär i 1999 och som krossade ens hjärta lite, eller ganska mycket, på ICA klockan 16 på en söndag. Och en är typ den värsta versionen av sig själv och gömmer sig bakom shampoohyllan.

Vill man ens bo här?

Vi smyger runt chipshyllor och lyfter på brieost och är fredagshålögda och vill bara hem till soffan. Då puttar en man i 50-årsåldern in honom i en hylla och väser "din jävla svartskalle" och försvinner snabbt iväg. Vi står kvar med gapande omunnar. Vavava? Vem GÖR så? Går runt och hatar lite i en mataffär på en fredagseftermiddag.

Tydligen många. Kan liksom inte uttrycka hur jävla äckligt klimatet är i Sverige just nu.

6 år

Det har gått sex år sedan vår knubbiga lilla Trollbebis föddes. Det är ju inte klokt. Helt galet. 

Hon har varit och är helt makalös. Såklart. Precis allt märker hon och frågar om och tänker på. Mycket mer känslig och inkännande än vad jag själv är, egenskaper som det har tagit mig nästan sex år att lista ut hur man som förälder skyddar och absolut inte ber om ursäkt för. Hon älskar att vara hemma. Att sova på min vänstra arm. Leka helt sinnessjuka fantasilekar. Titta på de där youtube-klippen gjorda av mycket märkliga amerikaner som öppnar leksaksägg och leker med leksakerna. Snö! Att rita. Sova länge på morgonen men absolut inte att gå och lägga sig på kvällen. 

Jag är så oändligt tacksam för henne. Allt annat bleknar. Älskar henne med en urkraft som känns helt naturlig. Ser ivrigt fram emot de kommande sex åren och nästkommande sex osv. Hoppas att hon alltid ska vilja prata med mig. Veta att jag alltid kommer att stå bredbent med båda fötterna på jorden för henne. Känna sig älskad jämt, inifrån. 

Lilla grynet

Barnet är i norraste Norrland och gör  snöänglar, åker spark och kälke och går på skidskola. Blir även antagligen brutalt bortskämd av sin mormor och gamlamormor. Mycket mycket praktiskt att hon får återuppleva mina barndomsminnen utan att jag själv måste vara med och frysa.

Om en vecka fyller hon sex år. Det är omöjligt att inte drabbas av extensiell svindel när barn växer så fort. 

Vila är min favoritaktivitet i världen

För första gången sen vi blev föräldrar är vi båda hemma samtidigt en helg utan barn (!!!!!!!!!) För sex år sedan tänkte en kanske att shit vad en skulle passa på att ha på sig läppstift, dricka bubbel, hångla och gå på restaurang/bar/spelning/teater om sådant läge uppstod. Vi kanske skulle gjort aningens mer av detta om vi inte befann oss i fattigjanuari. Men antagligen inte. Så.jävla.skönt att bara få hänga i pyjamas och kolla tour de ski och äta godis. Ta någon promenad. Och kanske kanske ta en öl mitt på dagen på en pub om en känner sig helt wild n'crazy.

Here we go again

Självhatet första dagen väckarklockan ringer igen. Att en lät barnet vända på dygnet över jul och som belöning fick en mången skön sovmorgon till halv tio för första gången på sex år. Men vet inte om det var värt chocken kroppen kände idag när väckarklockan ringde 5.15 am. Känns lite ok ändå eftersom det inte är jag som måste väcka barnet ifråga och tvinga på massa oönskade kläder pga sibirisk kyla. Spontant känner jag även  att jag älskar att bo i ett land där den 6 januari också är en helgdag. Ska ändå försöka att uppskatta vardagslunken lite mer i år. Det är mitt nyårslöfte kanske. Och att öka vattenkonsumtionen från obefintlig till att iaf ha en vattenflaska på skrivbordet. Det ska väl inte vara omöjligt.

Gott Nytt År!

Tycker mig ana en trend kring årets nyårsfirande. Att cirka alla firar hemma med bara familjen eller på ett flygplan på väg till Thailand. Vet ej om detta beror på att detta året har varit ett rövår för världen och ingen vill fira. Eller att vi bara känner oss gamla och slutkörda och ändå inte orkar vara vakna till tolvslaget. 

Jag är iaf peppad till max. Min nyzeeländska bästiz landar i Göteborg om 4 timmar och 35 minuter. Och sen ska vi faktiskt inte vara hemma hos oss ikväll.

2015

Det här har varit det konstigaste året. Kanske ever. Så himla högt och så himla lågt. 

Vi inledde året med att vara på campingsemester. Badade, plockade bär och träffade släkt.

Tog sjukt många sprutor på mig själv. Resulterade i fyra embryon och ingen graviditet vid någon av överföringarna. Vilket utmynnade i någon form av falling down moment på jobbet. Kom in en morgon, satte på datorn, började storgråta. Och grät och grät och grät i enrum med min chef. Sen skickade han hem mig och jag sov i två dagar. Mot slutet av året har jag bestämt mig för att enough is enough. Det blir inget mer. Att något kanske lyckas i slutändan är inte värt alls att inte orka leva och glädjas i nuet.

Trollet fyllde fem och började skolan och fritids. Det var både kul och jobbigt för henne tror jag. 

J jobbade sex timmar bort i nio veckor och vi försökte åka dit på helgerna. Där var det fint och det blev bra micropauser från en sinnessjuk vardag.

Trollet hade avslutningsfest på skolan och vi packade ihop hela vårt liv i ett gäng resväskor. Så många hejdån senare lämnade vi Nya Zeeland efter sju år. För att vi så gärna ville ha en förändring. För att jag trodde att i Sverige skulle vi alla vara lite gladare. Jobba mindre.

Men först åkte vi till Kalifornien i tre veckor och det var nog årets höjdpunkt tillsammans med resan till:

Italien! Gud vad jag älskar Italien. Vill alltid åka på semester till Italien.

Och Sofia! Vill inte alltid åka till Bulgarien på semester men vi hade det svinbra här. Älskar att barnet är så stor att hon har upptäckarglädje och gillar att resa.

Och och och den svinhärliga kompisresan till Istanbul. Vilken stad. 

Vi åkte också till Gällivare och hälsade på min mormor och åt surströmming. 

Fyra månader efter att vi åkte från Nya Zeeland fick vi äntligen flytta in i vår egen lägenhet och Trollet fick börja på svensk förskola och jag och hon älskar svensk förskola. Och jag började jobba! 

Med jobbet kom pendlandet och med det kom tiden för läsandet. Lollo var min årets läsupplevelse.

Hon tappade sin första tand!

Det är svårt också. Mörkt och regnigt. Mängder med telefonsamtal till diverse statliga myndigheter. En evighet innan J till slut fick sitt uppehållstillstånd. Krångel med att komma "in i systemet" igen. Svinjobbigt för J att behöva börja om från början med allt, språk, jobb och försöka förstå varför allt är så krångligt och tar så lång tid. Svårt att stötta rätt.

Men jag känner tillförsikt. Vi har fått massor av tid tillsammans i år och har så sjukt mycket bättre stämning i familjen och äktenskapet, må så vara att det är pga att J är arbetslös. Så sjukt mysigt att vara nära familj och vänner i Sverige igen. De har hjälpt till med husrum, skjuts, pryttlar till hemmet, stöttning när jag vill skita i allt och åka "hem" till Nya Zeeland. Har varit ovärderligt.

2016! Då jävlar! Då faller allt på plats!

'Tis the season of giving

En vet att en inte är så med i gamet när ens barn kommer hem från förskolan och berättar att alla andra barn fått öppna adventskalender. Och vi inte ens haft en tanke på att köpa en överhuvudtaget. Eller att julkalendern börjat på tv. Jaja vi kör aldrig med presentkalender pga tycker att någon måtta osv. Så barnet har inte heller tyckt att en kalender med lite usel choklad som hon fick något år varit en tradition att hålls vid liv. Men ändå jobbigt när det kommer till den där åldern där de jämför med vad andra får. Förutspår att det kommer att ta max en dag till innan hon fattar att det finns andra barn som får små paket varje dag även innan julafton.

November

Så förutsägbart att den skulle komma i november. Vad-har-vi-egentligen-gjort-känslan. Det visste jag ju att den skulle. Det är mörkt hela tiden och jag kan inte minnas att jag någonsin varit tröttare. Fast jag säkert känt precis så här varje november i Sverige. På morgonen på tåget ser alla lika bleka, trötta och overkliga ut. Och världen är ur led ur led. Det blir en också trött av. För vem vill leva i en värld det är mörkt hela tiden och folk hatar. Jag vill bara äta pepparkakor, hålla för öronen och vila huvudet mot någons bröst. 

Klart att jag tänker att vi kunde suttit där på vår ö i Söderhavet och haft nästansommaren kittla huden med allt på plats i ordning. Och jag saknar havet. Att alltid vara nära havet. Jag längtar hem. Och bort. 

Det är jobbigt att ha tagit med någon till detta krångliga och mörka land och inte känna sig lite skyldig. 

Härda ut första året. Så säger alla. Sen vänder det. Och jag tror ändå det.

Äntligen börjar vardagen på riktigt igen

Imorgon börjar jag mitt nya jobb. För första gången i mitt liv ska jag pendla till ett jobb. Har laddar ner oerhört många för mig nya poddar och lånat och reserverat mängder av böcker på biblioteket. Tänker låtsas att tiden på tåget är värdefull mysig me-time vikt åt läsning. Och inte tid jag trängs med massa människor med morgonandedräkt och kämpar mot att somna.

VICTORY

Häromveckan födde en i min föräldragrupp sitt andra barn. Det visade sig vara hon och jag som hade svårt för att bli gravida en andra gång utav oss tio. Majoriteten av de andra har redan begåvats med tre barn. Slump eller inte så var det även vi två som fick förlösas med akut kejsarsnitt, då vi båda hade extremt utdraget förlossningsförlopp.

Vår föräldragrupp träffades under dendäringa kursen man går under graviditeten för att lära sig om att föda barn. I min ungdomliga iver och med en nypa sjukhusskräck valde jag en kurs om naaaaaturlig födsel. Sjukt härliga kvinnor visade sig och cirka hälften har blivit goda goda vänner men de flesta faller inom kategorin födabarnhemma om en säger så (en av dessa som inte är så härlig har även rakt ut sagt till mig att det är mitt eget FEL att jag inte kan få fler barn pga kejsarsnitt)

Därför har jag varit så sjukt provocerad nu när alla dessa har kommenterat på sociala medier om hennes VICTORY angående att födseln var en VBAC (vaginal birth after ceasarean). Ytterligare ett kejsarsnitt hade varit ett nederlag då? Alltså såklart bra och skönt för henne eftersom det var vad hon ville. Men rent generellt är jag så trött på att kejsarsnitt ses av många som motsatsen till VICTORY. Hej och välkommen till 2015.

Fy fan

Jag tragglar engelska glosor med en klass tioåringar. Skickar i väg dem till skolans matsal och skyndar mig själv att hämta min lilla resväska och ta på mig ytterkläder. Ska springa till bussen. Ska åka på weekend. 

Något har hänt på Kronan säger en lärare jag möter i korridoren med utropsteckenögon. Jaha oj jag måste springa säger jag. Och tänker att det är elever som bråkat kanske. 

På bussen kollar jag lokaltidningen och Aftonbladet. Medan jag tragglade engelskaglosor med ett gäng barn så blev lärare och barn attackerade på en annan skola inne i stan. I vår stad. Ett vansinnesdåd. Det känns som att jag ska spy. Någon har gett sig på barn och lärare. På en skola!

Tre unga människor dör den dagen.

När vi flyttade till min hemstad sa jag till J "detta är den tryggaste platsen på jorden". Det kändes så för mig. Nu känns det som att vansinnet bor överallt, som att något förgiftat strömmar fram.

Fy fan för att leva i en värld där tankar om att det är tur att A har fått mitt röda hår istället för hennes pappas svarta krulliga och att hennes hud är ljus istället för mörk som hennes pappa har farit genom mitt huvud.