Och jag åt just upp resterna av gårdagens fika till frukost

Min navel sitter inte i mitten på min mage längre, den sitter en centimeter till höger om mitten. En centimeter till höger om min raggarsträng. Raggarsträng är ju inte så snyggt och det ser fasiken ännu konstigare ut när det inte ens finns nån navel i anslutning till den. Normalt? Normalt?

Annars har jag ju tyckt att jag varit relativt liten över magen hela graviditeten och varit rätt nöjd med det sådär, i någon slags sjuk jag är ju rätt tjock i vanliga fall men har iallafall inte blivit något jättefettopreggo anda. Häromdagen undrade expediten i en affär om jag och min kompis skulle ha våra bebisar samtidigt. Då kände jag mig mycket nöjd med tanke på att jag hade mindre än 4 och hon mer än 14 veckor kvar. Eh, hon mindre nöjd. I går när vi kalasade hemma hos oss så undrade däremot en kompis pojkvän som inte sett mig på evigheter om jag var helt säker på att det inte var tvillingar vi skulle få eftersom jag var så himla enorm. Ridå.

Tur att det ar ett ar kvar till 3-0

I dag ar det min fodelsedag. Och mitt svenska tangentbord vagrar att fungera. Jag har aven bjudit hit typ en miljon personer for att fira denna fantastiska tilldragelse med svensk lucia. Igar var jag jattepeppad och bakade hundrasju sorters kakor och lussekatter och femtioatta matpajer. Vi kladde julgran och pysslade och lyssnade julsanger.

Idag mar jag jatteilla och vill bara ligga i sangen och bli kliad pa ryggen och kanske langsamt lasa tidningen. Absolut inte laga annu mera mat, stada och vara social.

ps. jag fick en plattang av J i fodelsedagspresent och jag hade onskat mig det! alskar att jag alltid ar tio ar efter alla andra eller sa. sakert kommer jag aldrig att anvanda den. fick aven en skitrolig tantpyjamas som J tycker att jag ska se respektabel i pa BB eller vad det kallas.

Vad jag gjorde en hel fredagskväll

J är en vekling. Igår ringde han mig från jobbet och instruerade mig att hitta en doktor som hade öppet sent på kvällen.

Men vad är fel?

Alltså mitt munsår, det gör superont.

Eh, okej, du vill alltså gå till doktorn för att du har ett munsår?.

Väl hemma lyckades jag övertyga honom att det kanske räckte att vi åkte till ett apotek. Vilket visade sig vara mycket lättare sagt än gjort. Vårt lokala apotek som har öppet sent stängde framför ögonen på oss. Det apoteket på andra sidan stan som är öppet 24 h hade slagit igen för alltid. Vid detta laget ville J åka till akuten, på riktigt.

Hela ansiktet gör liksom jätteont, sa han med bebisröst.

Via nummerupplysningen lyckades vi spåra ett apotek långt ute i förorten som var öppet till tolv. Efter att J köpt alla krämer de hade mot munsår och var vit i halva ansiktet så kändes det genast mycket bättre för det lilla livet.

Tror att viljan att leva har återvänt såpass att jag skulle kunna klara av att ta tag i diskberget och en kortare promenad.

Urk

Jisses vad illa jag mått idag. Och hela natten med. Platt på rygg inte nåe gjort.

Orka del 105

Det här tycker jag var kloka ord för blivande mammor och pappor och andra med.

Alltså folk i största allmänhet verkar ju bli helt galna och uppfyllda av någon slags allvetande sanning när de reproducerat sig. Nästa människa som himlar med ögonen och säger ja du gör ju som du vill men jag skulle aldrig.. funderar jag på att riva hårt med mina nya vassa naglar eller kanske bara helt enkelt och kort säga att de kan hålla sina holierthanthouåsikter för sig själva.

Sommar

Den där sommaren som jag tjatat om sen den försvann så hastigt redan tidigt i april är här nu, en månad eller så sent. Därför borde jag ta mig i kragen och bege mig till parken med en bok och uppskatta detta istället för att uggla i lägenheten.

Klara färdiga gå

Sista föräldrakursträffen igår. Nu kan jag byta blöjor på och amma dockor och tänka på mina bröst som hamburgare. Fullärd alltså. Bring it on bebis.

Ett av paren var inte där eftersom de var en trappa upp med sin son som bestämt sig för att dyka upp fyra veckor tidigt. Det fick det att kännas lite mer verkligt, som att ja vi alla skulle få bebisar i slutet av detta.

Lycka i en liten pappersbit

Bokade och betalade den där biljetten till Europa. Känns så fantastiskt fint. Om tre veckor kommer mamma hit, om en månad mormor, om mindre än två månader Bästisen. Och om mindre än fem månader är jag i Europa och kan träffa alla. Känns inte så långt borta helt plötsligt, vare sig Europa eller vänner och familj.

Baka

Baka baka liten kaka. Min nya hausfrau hobby. Har kladdat ihop tre olika sorters muffins, hallongrottor och kanelbullar senaste veckan. Nu är det dags för mjuk pepparkaka. Om jag lyckas lista ut vad kryddnejlika heter på engelska.

Detta är mer än vad jag bakat de senaste tio åren tillsammans. Kanske är det mer sånt man gör när man är i nionde månaden än en upphittad hausfraugen.

Svenska deckare

Läser Åke Edwardssondeckare på engelska och vet inte riktigt vad jag tycker. Tycker alltid att svenska person- och platsnamn står ut så mycket och blir lite fel. Kanske är det alltid bäst att läsa på originalspråk eller så kanske jag inte gillar Åke Edwardsson så mycket. Men det svenska deckarundret har sannerligen nått ända hit, på det lokala bibliotekets "vi rekommenderar" hylla finns alltid en eller tre svenska deckare. Och den vanligaste frågan folk ställer när de får veta att jag är från Sverige för tillfället är om jag läst Milleniumtriologin och sen om jag kanske råkade känna Stieg Larsson och dessutom vad jag tror om omständigheterna kring hans död. Omständigheter som jag tror någon inte helt genomtänkt tidningsartikel här har dramatiserat lite grann. Och den första filmen har premiär här snart. Var inte den förskräckligt dålig, borde jag varna folk?

Kär

Om lite saknad gör under. Om! Alltså jag är kär och glad varje dag när jag träffar J på kvällen efter jobb och sånt. Men flera dagar borta. Då är jag så där laga middag, vissla, pussa, spela musik, kittla, sjunga falskt glad.

Men äsch då

Alltså jag förstår ju att ambassader och konsulat gör mer än dealar med pass och visum. Men det irriterar mig något så oerhört att det finns ett svenskt konsulat i staden där jag bor men att de inte kan hjälpa mig med ett nytt pass. Det måste jag åka till Australiens huvudstad för att få eller skaffa när jag är i Sverige. Då är det ju tur att det finns en nya zeeländsk ambassad i Stockholm. Eller näe, det är det ju inte för de kan inte alls hjälpa mig med att föra över mina nz visum mellan förbrukat och nytt pass. Det kan jag bara göra i Haag eller London.

Tur att ett nytt pass bara behövs var tionde år.

Jag vill, jag vill, jag vill

Har hittat biljett till London. Drygt 10 000, jag borde boka det är vad jag verkligen borde göra. 1 maj till 9 juni i Europa. Allt jag vill göra. Äta och promenera i London, sola med P i Barcelona och kanske en liten sväng till Marseille eller kanske hellre Berlin. Sen är det ju pappor och mammor och brorsor i olika delar av Sverige och vännerna. Men måste nog tänka ut en bra övertalningstaktik tills J kommer tillbaka från jobbresa i morgon, tror att han kommer att tycka att det är lite länge. Inte utan mig men utan bebisen såklart.

Regn

Det har regnat oavbrutet i tre dagar. Sluta nu tack! Genast!

Julkänslor?

Vansinningt, sinnessjukt mycket sugen på julmat och julstämning. Eller ja, pepparkakor, glögg, lussekatter, vörtbröd med ost och julmust. Inte så värst mycket mat det kanske. Annas pepparkakor finns att köpa här och lussekatter ska jag baka till helgen. Julmust, vörtbröd, svensk ost och glögg får jag väl klara mig utan. Mmm och rödbetssallad, det måste jag väl kunna göra själv.

Ömkeriömkera

Jag har varit på ett strålande humör i säkert flera dagar. Känt mig glad och tacksam men visst kanske inte så värst kåt.

Men ni vet den där lagen om alltings jeflighet. Den gör så klart att i dag tycker jag att allt går emot mig och är sådär rysligt jobbigt och hemskt. Därför att:

* Jag hittar det perfekta huset på internet. Alltså peeeerfeeekta med vackraste golven och finaste retroköket, lejontassarbadkar och havsutsikt från trädgården. Och flera hundralappar i veckan under vår budget. I huvudet flyttar jag in på stört och möblerar skitfint. Så klart hade någon annan åpen jäkul hunnit före mig med att slänga mig på telefonen till hyresvärden.

* Flera par i min bekantsskapskrets ska separera har jag just fått veta. Och jag blir så himla ledsen. Fast det inte alls är mig det är synd om. För att det påminner mig om att allt inte varar för evigt. Inte ens den stora kärleken.

* Jag i morses fick inbjudan till vad som låter som en jätterolig fest nästa söndag. Men då fyller ju jag år och nu kommer ingen att vilja komma hem till mig och äta pepparkakor och lussebullar samma dag.

* Andra människor som skulle få sin skatteåterbäring i december, sista omgången, verkar ha fått sina pengar. Men inte jag! Tror att skatteverket vill blåsa mig på mina biljettillsverige pengar.

Självömkan, inte så hett kanske.

Me and my jandals

I Sverige har vi hittepå högtider som kanelbullens dag och så. Här i Nya Zeeland har de hittepå högtider som flipflopens dag, eller jandal som det heter här, och denna stora högtid är i dag. Hur jag ska fira har jag inte riktigt listat ut. Ha på mig flipflops hela dagen eller kanske köpa ett par nya.

Asså förlåt att jag skriver ännu ett inlägg om det här med att vara med barn

Det här är det enda fotot jag tagit av min mage. Trots ihärdiga förfrågningar av mor och vänner om att skicka foton på växande magen så känner jag att jag inte kan/vill/pallar. Vet inte om det är för att jag inte riktigt klarar av att se den förändrade kroppen eller om det är för att jag tycker att det är lite smått sinnessjukt att ta massa kort på en kroppsdel. Men får väl trycka några gånger på på den stora knappen på kameran sista veckan eller så, så att hon, blivande dottern, inte växer upp och tror att hon är adopterad eftersom inga bildbevis finnes.

Semester

Jo men gissa vem som numera är en arbetsbefriad kvinna. Jo men jag såklart. Sluta jobba är ju jättekul, man får presenter och blommor och känner sig som en allmänt uppskattad och poppis person. Stor skillnad mot hur jag känt mig de flesta av den hundratals gånger jag gått därifrån innan.

Nu har jag bokat upp mig med julklappsshopping, bio, fika och sånt resten av veckan för att hålla tristessen på avstånd. Och för att slippa hinna oroa mig att bebisen ska vilja komma ut när J åker på jobbresa. Det får den inte.