As of lately

Vi längtar ut. Jag har dille på thai och koreanskt. Vi försöker vara duktiga aktivitetsföräldrar. Trollet är översocial och blir uttråkad och vansinnig om vi inte hittar lite andra barn åt henne. Så tada, i dag premiär för öppen förskola. Jag känner mig lite nervös. För de andra föräldrarna alltså. När börjar man känna sig vuxen och som en som hör till?

Sockerjunkie

Har inte konsumerat socker på en vecka. Någon form av världsrekord för mig tror jag och till min extremt stora förvåning har det gått lätt. Tre timmars promenad i dag och min kropp är väl försatt i chocktillstånd.

Och vad det gäller maten, jag påminns om att jag egentligen faktiskt gillar riktigt hälsosam mat allra bäst.

Så nu gäller det bara att inte få för sig att det här går så jäkla bra att jag lätt är värd att fika loss lite bara en endaste liten gång.

En flotte? Verkligen?

Alltså det här med bröllop. Vi är överens om en sak, att vi inte vill ha ett traditionellt eller högtidligt bröllop. Vi vill absolut inte ha festen på ett ställe som specialiserar sig på bröllop och gör samma sak varenda helg. Där stolarna har såna där fula vita överdrag och rosetter i ryggen, utan bara roligt och avslappnat. Förresten två saker är vi överens om, J ska få göra inbjudningarna, givetvis vill han göra en liten film. Så långt allt väl.

Mindre bra är att jag tänker mig någon slags lantlig picknick med massa boule, badminton, vegetarisk grillmat och randiga sugrör. J tänker sig att han skulle vilja bygga en flotte och vill att allt ska fixas och trixas så att gästerna ska få en känsla av att vara på en felucca på Nilen. Här någonstans börjar jag ju ana att det kanske kommer att innebära en hel del kompromissande det här med att gifta sig.

Åh herregud, han började även prata om att han ville ha fjärilar som skulle släppas ut under vigseln. Jag kräktes lite i munnen och sa att det går i alla fall min gräns för vad som kan kompromissas med.

Det ar inte bara Jenny som gifter sig i dag, utan aven en av mina allra allra finaste vanner. Och det kanns ju sa dar. Att inte kunna vara dar och dela det med dem. Och lite skammen att jag inte kunde fa ihop det, att vi inte hade rad att vara dar. Och da kommer ju tanken pa allt sant har jag kommer att missa i framtiden. Fodelsedagar, nyfodda bebisar, brollop. Usch och fy for att vilja vara bade har och dar.

Klagomuren del 1034

Forstar ju att ni alla sitter hemma och undrar hur Trollet sover nu for tiden. Da kan jag beratta att hon sover fasanfullt daligt. Hon har lamnat vakna klockan fem stadiet och gatt over i en vakna cirka femton ganger varje natt och gallskrika fas. Garna med tva tre tillfallen dar hon vagrar att somna igen pa en timme eller sa. Jag ar lika med spillra av en manniska. En desperat spillra av en manniska som laser allt jag kan hitta om somn pa laskiga foraldraforum. Kanns som mitt nya heltidsjobb att lyckas med bedriften att fa henna att sova i sin egen sang, vagra henne amning mellan 10 och 05 eftersom hon faktiskt inte behover det alls langre osv osv. Just nu provar J att ge henne nappflaska med vatten om hon vagrar att somna om. She not likey. Om jag kommer i narheten av henne sa gott som brottar hon ner mig for att fa tillgang till mina brost. Alltsa om nagon erfaren smart mamma laser: hit me med goda rad. Vi vet att vi har gjort allt fel som inte lart henne att somna utan ett brost i munnen, det ar lugnt, ni kan saga det. Det enda som jag inte ar beredd att prova ar cry it out metoden. Och det ar mest for att jag far panik over att vara grannar ska fa oss vrakta. Papperstunnt tak. Vet allt om nar grannarna over dammsuger, tvattar, spelar gitarr, ligger, vilka teveprogram de kollas osv. Darfor gissar jag att aven de vaknar femton ganger per natt av Trollets gallskrik for tillfallet. Ar radd och undviker dem som pesten. Funderar som feg svensk pa att lagga en lapp i deras brevlada och be om ursakt for skrikbebisen och latsas som att det sakert gar over snart.

Anyways, sa fint att antligen ha J hemma under en av dessa natter i gar. Att han fattade att det varit sjukt jobbigt for mig sjalv. Tog att jag varit ledsen och sur och liksom tom. Klappade massor pa mig och lovade att VI ska fixa detta.

Men nu ska vi inte tanka mer pa det. Solen skiner(hallelulja!) och vi ska packa en vaska och aka till vara kompisar som bor i ett litet samhalle vid havet. Sova over och kanske dricka lite champagne. For att en av dem fatt jobb i Paris.

ps. Och jag ska fixa prickar over aao alldeles alldeles snart. Hall ut.

De som sitter fast i gruvan i Chile, kanske anda till jul, de upplever just nu min varsta mardrom. Far sadan panik av att tanka pa det att jag nastan inte kan andas. Och jag skulle sakert inte komma ut ur raddningstunneln for att jag var for tjock.

Fint anda att nar inga bloggar blivit last pa en och halv vecka. Da blir jag sa vansinnigt glad och peppad av att Anydaynow har fatt ett jobb! Och nu i helgen, det ar da det hander!, finaste Jenny ska gifta sig.

Livet ar lite finare med bloggy sa ar det.

Update

Datorn blev inte utskriven i tisdags som planerat, utan dodforklarades istallet i torsdags. Kanner sorg. Har kopt en otroligt fanig netbook som jag knappt kan skriva pa.

Annars har det inte hant sa mycket. En rodvinsfylla. Den dar tioarssorgdagen kom och gick. Trollet har sagt pappa och byebye med tillhorande vinkande, lite lite hoppas jag ju att mamma ska bli nasta ord.

Tre vanner aker pa semester till Europa. Sa avundsjuk pa stora stader, sol, vandringar, drinkar och restauranger. De dar fem veckorna jag fick i Sverige kanns som det mest avlagsna minne nu. Som att de kanske aldrig ens hande.

Flytten till en annan stad verkar mer och mer trolig. Kanner mig blank infor det.

Vantar pa sommaren. Fast forst varen. Den dar kanslan av att pa sommaren, det ar da det hander.

Har borjat halsofreaka, far se hur lange det haller. Maste halla ganska lange.

Punkt.

Datordoden

Min dator ar inlagd pa datorsjukhuset. Nu ar jag pa hotell och utnyttjar gratis internet. Om nagon saknar mig sa att det brinner i brostet, sa beraknas min dator att skrivas ut fran datorsjukhuset pa tisdag.

Se där ja

Känner mig hyfsat ohipp när jag blivit tillfrågad om att ta en drink av tre olika personer på en och samma bar inom några veckor. Baren har jag aldrig hört talas om, än mindre besökt. J säger att det är dit alla tuffa(läs ängsliga) går och syns. Googlar. Känner mig lite lugnare över faktumet att jag i alla fall vet vart stället ligger nu.

Blir faktiskt lite sugen på att bli full.

Heter det verkligen i sina bästa år? Låter...eh, fel!

mvh svengelsktalande utlandsboende

Gölligast på jorn

Tänker att folk kanske tänker att jag är värsta otacksamma bitchmamman. Som har begåvats med ett sånt här enastående gölligt exemplar(även om hon kanske borde lära sig att stänga munnen för en lite smartare look) och sen bara är trött och neggig. Hon är bäst och jag kunde inte vara nöjdare med faktumet att just hon blev vårat barn. Nu ska jag och Trollet gå på fotoutställning

mvh kulturell, pigg och påhittig mammaledig kvinna i sina bästa år

Böcker

Jag och Klara ska ha bokklubb över internätet. Det blir jättebra. Vi börjar med Herta Mullers(min dator vägrar att göra såna där tyska un) Hjärtdjur om någon vill hänga på. Den sjuttonde september har vi läst klart.

Tröttheten och utebliven romantik

Hade planerat romantik med stora bokstäver i Harhemmet under lördagskvällen. Vi hade köpt alla möjliga delikatesser. Bestämt att ingen av oss fick ha på sig mysbyxor. Och tänkte att vi skulle vara lite crejzy och lägga en picknickfilt på golvet och låtsas att det var sommar. Kanske tända ljus och bara allmänt låtsas att vi var ett romantiskt par i någon finstämnd romantisk film.

Allting ligger fortfarande fint och tittar på mig när jag öppnar kylen. Kan ha varit så att jag somnade i fosterställning strax efter åtta samtidigt som jag försökte få Trollet att somna. Kan absolut ha varit så.

Men helt allvar, kommer vi någonsin orka ha kvalitetshäng ihop igen. När J är ledig så är det alltid något som akut måste köpas eller fixas, någon som fyller år och ska gratuleras, veckans mat som ska inhandlas, tvätt som måste tas till tvättomaten och torktumlas, sen måste vi turas om att vila lite och så ska det ju städas och så är det söndag eftermiddag och J åker och jobbar igen. Och de där andra två krullhåriga ungarna som jag skrev om nedan, de kommer vi väl aldrig att orka skaffa. När jag träffar andra som har kids under ett och har nya magar, då får jag nästan panik och undrar hur fasiken de orkat ligga.

Jag har alltid lite trott att folk har klagat överdrivet mycket på hur jobbigt det är att ha småbarn och hur trötta de är. När jag nu har vaknat två tre fyra eller kanske sju gånger varje natt i sju månader, så börjar jag tänka att folk kanske borde ha varnat mig lite mera. Till och med funderar jag på att sluta amma för att inte gå under av trötthet. Skulle det hjälpa?

ps. dagens barnvaktsstund ska användas till att eventuellt äta upp picknickmaten eller kanske bara till att sova. romantiken mina vänner, romantiken.

Man får drömma, det får man!

Jag har hittat mitt perfekta hus. Eller ja, själva huset är ju rätt fult men omgivningarna alltså. Precis så tänker jag mig att jag vill bo. Då när jag tänker mig att vi har tre lockhåriga barn som spinger kring benen på oss. J tjänar så mycket pengar att han bara behöver jobba halva året. Jag jobbar hemifrån. Dessutom har jag tagit det där jäkulens körkortet och struntar i att jag antagligen inte kommer ha en enda kompis där ute bland sanddynerna. Fast varje helg så kommer ju kompisar vilja komma och bo, leka stranden, dricka isimmande kallt vin och grilla halloumi. Och tänk vad fint för de tre lockhåriga barnen att få växa upp mitt i paradiset.

I själva verket skulle jag väl drabbas av extrem lappsjuka och vi skulle spendera en mindre förmögenhet på bensin. Men tillåt en flicka att drömma.

Stackars Supermom

Inte en, inte två, utan tre gånger har jag fått frågan om jag har tänkt något kring vilken skola vi vill att Trollet ska gå på. Man ba say what? Hon är knappt sju månader! Jag har fullt upp med att se till att det kanske finns rena strumpor hemma och att vi ibland äter tre gånger om dagen. Jag har inte fullt upp med att springa på studiebesök på skolor. Som vår dotter ska börja på om fyra och ett halvt år. Jisses vi vet ju inte ens vart vi ska bo från och med december. Och verkligen inte om vi ens är på Nya Zeeland om fyra och ett halvt år.

Well, inte för att jag sprungit och kollat skolor om jag hade vetat vart vi kommer att bo om fyra och ett halvt år heller. Kan ni fatta hur enormt jobbigt det måste vara att ha en sån överspänd attityd till allt.

mvh från den arma modern som inte heller visste att Trollet helst skulle ställts i dagiskö innan hon ens var född

Plockar upp mig själv från golvet precis just nu

Äsch, här kan jag ju inte sitta och grina i all evighet. Fast J säger att jag oftast ligger på golvet när jag gråter. Han påstår att det är min dramatiska sida som spökar då.

Nä sannerligen om jag skulle slänga på sjuåtta lager med underlagskräm runt ögonen. Och gå ut i verkligheten, har hört att det händer en hel massa där. Även om vi i den här familjen inte tar så stor del av den.

ps. J hatar nog mig och mina dramatiska utspel. Någon erbjöd sig helt frivilligt att ta hand om Trollet hela söndagseftermiddagen, så att vi kunde få hänga lite själva. Js respons nä men åh måste vi? vad ska vi hitta på?

Vill ändå hylla livet

Skyller hela tiden på tröttheten och fulheten. Men det är nåt annat. Vet ju det. Som sticker och petar under ytan. Den här månaden för tio år sedan dog min lillebror. Tio år är som en hel ocean av tid. Tydligen så går det att låtsas i tio år att någon ska komma tillbaka. Men efter tio år så går det inte att låtsas längre. Och då gråtar man tio år av tillbakahållen ledsenhet, det blir nog en rätt stor svensk insjö i tårar.

Gråter för att du aldrig fick fylla sexton, sjutton, arton, nitton, tjugo, tjugoett, tjugotvå, tjugotre, tjugofyra eller tjugofem. För att du aldrig fick träffa Trollet. Eller J. För att vi aldrig mer fick åka till mormor ihop, du och jag på tåget. För att du aldrig fick gå på gymnasiet. Ha ett jobb. Bli kär på riktigt. För att du var så rolig. För att jag saknar så.

Tio år är så länge. Jag har haft massor med jobb, bott i England, Spanien och Skottland. Träffat mitt livs kärlek två gånger. Fått ett barn. Utbildat mig. Träffat så många nya människor. Rest till Frankrike, Italien, Thailand, Laos, Kambodja, Vietnam, Indonesien, Malaysia, Australien, Indien, Nepal, Argentina, Bolivia, Chile, Uruguay, Tyskland, Montenegro, USA, Egypten, Jordanien, Hong Kong, Estland, Lettland, Litauen. Säkert fler ställen som jag inte minns. Jag har flyttat till Nya Zeeland också. Och inget, inget av detta har jag kunnat berätta om för dig. Och du kommer inte tillbaka. Som jag önskar att jag kunde tro att vi ses igen, då när jag har levt klart.

När jag har gråtit klart tio år av återhållen ledsenhet. Då ska jag minnas femton år istället. Femton år med är ändå mer än tio år utan. Fortfarande finns positiv balans.

Hur lär jag trollungen att klockan fem är mitt i natten och inte lekstund

Om jag vaknar en morgon till klockan fem med en leksugen trollunge kombinerat med astma och allergiattack, då, då, då. Ja, då vill jag hota med något drastiskt. Kanske tar jag första bussen härifrån. Sen är nog pengarna slut och jag får vara en påhittig vagabond(läs uteliggare).

När jag blir så här trött och less, då känns det alltid som att inre kaos kan botas med yttre piff. Som att om jag bara blev lite snyggare i håret, köpte en ny tröja och lite manikyr på det, då kommer allt att kännas mycket bättre. Kanske ett fint läppstift också. Fast jag har jättesmala läppar och ser lite galen ut i läppstift. Men ändå. Oh mein gut, ser just att de nyazeeländska skattemyndigheterna har satt in 15 000 på vårat konto! Det måste vara ett tecken! På att jag ska få slösa lite just i dag, eller på att jag ska sätta mig på första bussen härifrån!

Jag vill med ha en bokklubb! Som bokcirkus! Om jag ska starta en bokklubb så vill jag ju att alla ska gilla vin och skratt. Och att ingen ska gilla Marian Keyes. Får jag vara diktator om jag är den som drar igång bokklubben? Och skammen om ingen vill vara med.

När det känns som att det regnat oavbrutet i halvår(okej det var sol en liten stund i torsdags em) eller så, då känns det ju passande att plåga sig själv lite med att titta på bilder av en blå himmel från en avlägsen sommar.

Val 2010

Jag har fått brev från Fredrik Reinfeldt. Han säger att min röst kan avgöra valet och så har han skickat mig fyra röstsedlar. Då känner jag två saker, dels att Fredrik har missuppfattat något, t.ex får man bara rösta en gång. Inte fyra! Eller så är utlandssvenskar värda fyra gånger så mycket som genomsnittsSvensson. Den andra saken jag tänker är att om det nu är så att just min röst avgör valet, då är jag beredd att sälja den till högsbjudande faktiskt. (Eller alltså det är jag ju såklart inte för det vore ju läskigt om jag ville roffa åt mig pengar och struntade i vilken regering hela Sverige fick.)

Nu undrar jag om Mona, Maria, Maud och alla de andra också tänker skicka brev. Och då kanske man kan rösta på den som skickar det trevligaste brevet.

Trötter nåt så in i märgen (igen)

F'låt f'låt i förväg åt att ungefär var tredje inlägg eller så handlar om sömn. Men egentligen vill jag inte skriva om något annat. Har utvecklat en hundra procent ovetenskaplig teori om att efter sex månader med bebis och taskig sömn, då tar all ens energi slut. I samma stund får tydligen ens bebis massa energi också, vill bara sova en halvtimme sisådär på dagen. Allt snurrar, man kan inte prata, glömmer bort svåra ord som kudde och så på engelska. Men i alla fall ni är införstådda med bakgrunden till samtalet som ägde rum i går över telefon.

J: Jag tänkte gå ut i morgon kväll med x och x. Vill du? Ska jag fixa barnvakt?
Jag: Mohahaha. Eh, nä. Jag går ju och lägger mig klockan åtta nu för tiden.
J: Men är det verkligen okej då? Vi hade väl egentligen tänkt äta middag hemma du å jag?
Jag: Alltså, jag skulle aldrig fråga dig om lov, klart du ska gå ut.
J: Du kanske vill gå ut med vänner på lördag kväll?
Jag: Eh, nä, jag vill sova.
J: Åh, nu känner jag mig dum. Du har ju haft 24h Trolletwatch i två veckor. Ska vi göra så att jag hämtar hem thai-mat från ditt favvoställe på andra sidan stan innan jag går ut? Och så bokar jag in en timme thai-massage på det där flotta stället du älskar under helgen?
Jag: Ja, så skulle vi absolut kunna göra.

Alltså, även om mitt hjärta klappklapplängtar efter J, så vinner sömnbristen. J hemma lika med laga mat, samtala, känna att man måste bete sig som en vuxen och vara uppe till tie minst. J borta lika med thaimat och gå och lägga sig spädis tidigt vid sju sisådär.

Klappklapplängt

J jobbar hela tiden just nu. Klipper film 9-15 och tv-serie 16-24. Mitt hjärta klappklapplängtar och fladdrar till när han lägger sig brevid på natten. Tänker att en gång bodde han här och jag där med alla sju haven eller vad det kan vara emellan. Och det gick ju bra. Hjärtat dog inte av klappklapplängtan då.

Men jag älskar att hjärtat känner klappklapplängt. För att lite orolig känns hjärtetrakten när det blir mycket sur, faen du kan väl iallafall ta ut soporna ibland! och sova alltid vinner mot ligga.

Tänder, lite överskattade ändå?

Nu tänker jag lite så här, att är det verkligen nödvändigt för Trollet att få mjölktänder? Menar hon ska ju ändå tappa dem sen och få nya. Hon har ju redan fått två, det kanske kan räcka.

Vår dag i går och hela natten. Bajsa, bajsa, bajsa, grina, grina, grina, vägra äta, vägra äta, feber, kleta snor på mina kläder, bajsa, grina, grina, grina, sova fem minuter, vakna med ett gallskrik, sova fem minuter till, gallskrik osv i all evighet.

Någon, kanske jag, ringde till Trollets far och skrek om att vilja slänga ut barn genom fönstret(vi bor på gatuplan men ändå) och att denna känsla endast kunde lindras med en smaskig chokladkaka till kaffet. Chokladkakan levererades pronto.

Å de ä bara rägn hås mäj

Regn. Varit inomhus sedan lördagkväll. Papper sorterade, blanketter utskrivna, böcker lästa, lunchen förberedd, budget för de närmsta fyra månaderna gjord(som vi säkert inte kommer att hålla oss till). Nu då? När kan jag påminna någon som skulle höra av sig efter semestern om jobb? När är semestern slut egentligen? Kan det bli sommar här någon gång kanske.

Selektivt minne

Jag tänker mig att det inte är fyrtiotvå veckors graviditet och fyrtioåtta timmars värkar eller akut kejsarsnitt som får folk att inte vilja ha fler barn. Nä, snarare så måste det vara för att de ska få tjugo små tänder och pipa som små kycklingar. Att det vaknar klockan fyra på morgonen. Och man ligger där som en död på soffan och viftar lite halvt med en leksak. Samtidigt förträngar man att barnet kan både krypa och ställa sig upp. Barnet välter ner någon slags dyr teknikpryl som J lånat hem från jobbet medan man ligger där som en död.

Eller så glöms det som känns lite jobbigt. För jag har redan glömt att jag hatade att vara gravid och försöker förtränga att förlossningen var något av ett trauma. Och det som finns kvar i minnet är hur det kändes första gången jag fick hålla henne, första gången hon skrattade, i går när hon kom på att hon själv kunde leka tittut från bakom soffan. Det kommer man ihåg. Och då, då kanske man skaffar en ny trollunge. (Fast inte än! Går på babysim med en som har en nio månader gammal son och ska få en ny bebis om två månader! Paniken i det! Får mig typ att vilja leva i celibat i ett år! Minst!)