Snart är det jul, här i vårt hus

Oj, det är november i morgon. Det betyder att julen är runt hörnet nästan. Det ger mig ångest av oklar anledning.

Berättade ingen för oss innan vi fick barn hur det verkligen är? Eller trodde jag bara att folk överdrev och ljög?

Detta kan jag skriva under på helt totalt. Så lägger jag till den där floskeln om hur alla säger att det första året är jobbigt men sen blir det bättre och klarar ni bara det och yadayadayada. Så är vi nästan där, kan liksom ta på att det där första året faktiskt kommer att vara över. Så samtalar jag med bekant med ett och ett halvt åring och hon har gråare hud än mig, mindre tid och mer ångest. Och hon suckar och säger att ja ja bara vi klarar det här första två åren så blir de ju lättare sen sägs det ju. Va? Va? Va? Det ska ju bli lättare efter ett år, det har ju alla sagt! Har de lurat mig.

Och så slänger jag som vanligt in en brasklapp om att jag älskar att ha en onge! Poängen är att jag var så oförbredd på verkligheten.

Shoppinggenen ba kli kli kli

Det där med att hänga i grupp med andra svenskar när man bor utomlands kan ju kännas så där faktiskt. Sen tycker jag att det är trevligt att ha några svenska vänner, få tala det ganska så älskade modersmålet. Sen Trollet föddes så känns det faktiskt till och med lite trevligt att det finns andra människar som är så hurtiga att de organiserar midsommar, lucia och såna där traditionella saker som jag vill att hon ska växa upp med.

I dag ska vi gå på svensk loppis. Som jag hoppas att folk har drivvis med bra svenska böcker som de vill sälja för en spottstyver. Gärna lite klassiska barnböcker med och fina leksaker. Kanske en splirrans ny HM-trasa och bättre begagnade barnkläder från valfri svensk butik. J hoppas att någon ska sälja svensk mat. Finns ju risk att vi kommer att gå därifrån lite besvikna men jag tänker ändå hänga på låset.

Dagens allvar

Gårdagens pumpa

Dagens humör

Glad! Ej blödig, dramatisk eller sur. Skönt.

Tack livet för att Bankdirektörn seglade förbi med ord och rödvin igår efter jobbet.

Rödvin eller vilket vin som helst verkar hjälpa alldeles för bra mot min galna upp och ner och upp och ner igen känslor. Man ba obs! självmedicinera ej!

Tänker att J säkert kommer att få en hjärtinfarkt innan fyrtio. Hatar när han jobbar sexton sjutton timmar varendaste dag, vecka efter vecka. Han blir stressad, sur och trött. Jag känner mig så nedrans ensam och faktiskt inte så lite bitter.

När han är hemma en liten liten stund på eftermiddagen så kollar vi mest surt på varandra. Sen åker han igen. Nu berättade han precis att hans schema ändras den här veckan så att han jobbar fredag och lördag kvällar. Gu så kul att sitta hemma själv hela helgen och aldrig kunna gå ut och hitta på nåt med vänner eftersom vi visst har en unge som sover(förhoppningsvis) från klockan sju sisådär.

Pallar inte med såna här svängningar när vi är lyckligast på jorden i några veckor och sen inte alls.

Trollet tog sitt första steg i går. För att komma så snabbt som möjligt till sin pappa. Väldigt talande på något vis. Kan vi någonsin sluta förundras över att vi två har gjort henne. Hon är envis som mig och skrattar som J. Samtidigt som hon är helt sig själv.

Undrar så hur hennes uppväxt kommer att bli. Vem hon kommer att bli. Vem hon kommer att känna sig som. Kommer hon att känna sig svensk. Eller maori. Eller mest som en tvättäkta kiwi.Tänk om vi flyttar till Sverige och de andra barnen tycker att hon har ett konstigt efternamn. Tänk om hon första dagen i svenska skolan säger att min stam är dimmans barn och hon blir retad för det.

Tänk om hon blir sjuk. Eller börjar knarka.

Tänk att det är så kort tid de är så fullständigt beroende av oss. Att det börjar med ett litet steg för en nio månaders och jag blir helt blödig och tror att hon snart kommer flytta hemifrån.

mvh blödig tönt med vissa tendenser till onödig oro

Jag gillar det här med att långhelger här är lördag till måndag snarare än fredag till söndag. Antar att det är något de kopierat från britternas sk. Bank holidays(minns att jag undrade varför de kallades så, vet fortfarande ej). När jag bodde där vill jag minnas att jag tyckte att det var mycket lyxigt att kunna sitta på puben en hel måndag. Nu för tredje året på raken firar vi Labour Day på stranden. I år för första gången med Trollet och massa andra kömpisar som också har små barn som ska jagas efter, smörjas in, trugas mat, tröstas osv i all oändlighet.

Det jag ville ha sagt var väl bara att det känns så mycker mer dekadent att göra precis vad man vill på en måndag snarare än en fredag.

Herregud vad jag har vilat. Ändå har jag också hunnit klämma in två biobesök, middag på koreansk restaurang, slösurfat en massa, två öl, ett glas vin, tusen teveprogram, städat, läst ut en bra bok, handlat, fixat picknick-mat till i morgon och hunnit tänka efter en massa. Och skypat med min brorson, alltså han är så jäkla gullig att jag exploderar av kärlek. Att det går att vara inte ens riktigt två och så himla smart och vältalig. Och gullig, sa jag det?

Måste haft oceaner av tid innan Trollet.

Som sagt, jag har tänkt. Tror inte att jag sett hur mycket jag behövde trycka på paus-knappen. Nu måste det bli ordning på torpet. Trollet ska sova! Jag ska sluta vara galen och överkontrollerande. Jag ska se till att ha mer sån där så kallad egentid. Och om jag känner mig helt slut ska jag inte vara blyg för att rota fram ersättning ur skåpen.

Så i morgon trycker vi på play igen. Ny säsong, samma program typ.

ps. fast alltså det är lite jobbigt att tänka att jag ska sluta vara ett kontrollfreak angående Trollet när jag pratar med J och hans utvärdering av sin tid med Trollet utan mig är att hon bara ska få sova en gång på dagen, måste äta mycket mer(typ fiskpinnar och spaghetti på burk) och stanna uppe till assent på kvällen så att hon är skittrött och somnar på soffan. Mitt inre bara skriker....RUTINER.....
ps2. jag tror att det är Trollets farfar som har kommit med alla de här tipsen, jag ba ptju bara för att han har tio ungar så vet han väl inte bättre än mig heller.

Latar mig

Jag har bosatt mig i sängen och kollar massa teve på datorn. Trollungen och J stannar borta ett dygn till. Hon sov 20 till 05 utan att vakna och skrika en enda gång när jag inte var där. Jag ba va hon kan sova? Så vi kör på samma koncept en natt till.

Och jag jobbar hårt på att inte ha dåligt samvete för att ongen får ersättning. Hon älskart enligt J, kanske blir hon mer mätt också(?). Jobbar också lite på att inte ha dåligt samvete över att vara borta från henne i 48 h. Hon är glad! Hon är drygt nio månader, det är okej! Känner mig betydligt mindre uppskruvad, spillrig och på gränsen i dag.

Luncha med kompisar i solen sen. Alles gut.

ps. Svenska New York-fruar, hon den där Gunilla! Galen!

Here we go again

Jag har sagt det förr och jag tänker säga det igen, ensamstående morsor (och farsor för all del!) är mina hjältar. Har varit själv med Trollet hela veckan. Och den här mamman, jag alltså, var sådär balanserande nära att bara lägga mig ner och stanna så imorse. Hemskt men helt sant att jag nu kan förstå hur folk kan bli så knäppa att de skadar sina egna barn. Även om impulsen att vilja befinner sig långt i från att faktiskt göra. Men jag blir fasiken helt tokig av att inte få sova. Vi håller nu på med någon slags jäkla sömnträning för att få stopp på det här med att vakna femton tjugo gånger varje natt. Hittills har det bara blivit värre, alltså Trollet skriker sig igenom hela nätterna och sover inte alls men förhoppningsvis orkar vi hålla ut och allt blir mycket bättre i slutändan.

Men jag som sagt, helt tokig. Yr, gråtig, arg. J har tagit med sig Trollet och åkt bort över natten. Han såg ju hur rörd upp jag är. Trollet dör inte av att få ersättning istället för att ammas under ett dygn, ingen diskussion. Så sa han och så åkte de. Jag som har sovit under dagen en gång sen Trollet föddes totaldäckade i sängen. Ikväll tänker jag middag, bio, samtalande. Och sen the big event nio till tio timmar av obruten sömn, för första gången under 2010. Sen kommer jag nog vara en mycket bättre mamma igen. Det måste jag vara!

Så olika det kan vara

Mina föräldrar har ju på var sitt håll gift sig, skiljt sig och levt i synd i andra relationer om jag saltar lite kanske etthundraåtta gånger. Och morn min har ju fött fram tre ongar, alla med olika fäder. Och de var ju bara tonåringar när jag föddes. Fett whitetrash finns det de som tycker(ja om ni verkligen vill veta så brukade jag få gå till kiosken och köpa Gul Blend åt henne när jag var liten). Men jag är ju rätt säker på att mina föräldrar aldrig dömer mig oavsett vad för dumheter jag hittar på.

En av mina vänner här kommer från den djupaste amerikanska södern. Hon är trettiotvå och har bott ihop med sin kille i sex år. Av misstag blev hon med barn och fick paniken. För de var ju inte gifta! Hon var i princip helt övertygad om att hennes föräldrar skulle förskjuta henne och gjorde de inte det så skulle hennes föräldrars vänners förskjuta hennes föräldrar för vad hon hade gjort. Nu blev det så att ingen blev förskjuten i slutändan och det var ju tur. Men hur verklighetsfrämmande är inte detta för en själv. Konstig dubbelmoral att alla fattar att de har sex men det är på något vis okej så länge de inte blir med barn.

ps. min mamma ba äntligen ska jag få bli mormor! Hade väl väntat sen jag var femton.

Äntligen

Om tre dagar får jag min första egna lön på drygt tio månader. Alltså jag tror att jag känner mig lite mer värd som människa när jag tjänar pengar. Sen att vi nog måste spara alla pengar jag tjänar till det där bröllopet, det känns okej.

18.30 känns som en bra tid att gå och lägga sig

Vissa dagar borde ju bara ta slut. I dag till exempel. Trött så att det gör fysiskt ont. Dessutom är jag klantig. Skulle träffa J och visa upp Trollet på hans jobb, promenerade rakt in i en äcklig, gammal och trasig ölflaska utanför ingången. Niagarafallet i blod. Fick gå och sy och få stelkrampsspruta.

Nu väntar jag på pizza! Fast Food Friday äger rum på torsdag den här veckan.

Aj, aj, aj

Baksmälla. Vilken trevlig kväll men dagen efter känns fasiken aldrig värd. Kletar lite foundation på den där gråa huden kring ögonen. Går ut i friska luften med Trollet och hoppas på det bästa.

ps. maten blev superuppskattad! Tack!

Du är så söt när du sover

I går var vi på motsvarigheten till BVC. Trollet växer och frodas som hon ska. Hon visade sig också från sin värsta sida och skrek sig genom den halvtimme vi var där och försökte riva ner allt i hela rummet. Oj, oj vilken otroligt speciell, vild och bestämd ung dam. Har ni kanske lite jobbigt med henne? var omdömet.

Nu har hon bränt av en två timmars skrikfest. Mitt tålamod är lika med noll, I tell you. Men nu sover hon!

Musslor? Ja? Nej?

Musslor? Är det festligt kanske? Eller?

När jag blir rik ska jag ha catering till alla mina käcka events som jag då ska bjuda in till. Rikemansevent. Och så ska jag självklart ändå låtsas att jag lagat allt själv.

Hoppet är det sista som överger människan. Jag kommer nog aldrig att bli rik om vi ska vara lite realistiska.

Flott middag

På onsdag ska vi ha middag för att fira att en kompis fyllt år och att vi har förlovat oss. Alltså, jag är sämst på att laga lite lyxigare mat. Till vardags tycker jag att jag är ganska bra på att laga mat. Men så fort jag ska försöka mig på nåt lite festligare och följa ett recept så blir det inget vidare. Har heller inget säkert kort att ta till.

Så det enda som står på inköpslistan än så länge är champagne.

Pumpan

Trollets pappa har nu inhandlat en pumpadräkt till Halloween. Herreminje. Vad blir det här näst? Kommer vi att börja skicka ut julkort med foto på Trollet i tomteluva?

När vi klättrat hela vägen upp hit, då drabbades jag av någon slags tacksamhetsattack. Tacksamhet för livet, min familj, naturen, ja massa stora grejer. Men det var fint, måste få känna sånt med inte bara trötthet och uppgivet.

I dag har jag såklart onormalt mycket träningsvärk.

Tryck tryck på gammal skit

Anydaynow skrev om första kärleken och hur det blir fel och taget ändå inte släpps. Himlans fint. Och det fingrade på känslor som jag glömt bort. Kunde varit mig och mr X, texten handlat om. På pricken! Förutom att jag var nitton när jag träffade honom och borde ha vetat bättre och verkligen tagit mig vidare innan jag var tjugefem!

Han förekom ju lite bakgrunden i början av den här bloggen. Vi utbytte några artiga mail för ett tag sen. Han har fått någon form av diagnos och är sjukskriven men vill starta upp ett ekologiskt jordbruk och blivit hundägare.

När jag träffade J, så slängde jag bara hela mr X-historien i baksätet och tänkte att nu, nu får det vara bra. Jag trillar inte dit på honom igen. När jag tänker på det nu blir allt stor klump inuti, för honom men också för mig. Vad tyckte jag var okej, vad stod jag ut med och vad ansåg jag egentligen att jag förtjänade att stå ut med?

Samma man som vill klä ut Trollet till en pumpa älskar att göra så här

Pretty please läs!

Läs och sprid vidare! Och jag röstar för att Stambyte skriver en debattartikel om detta!

Fast Food Friday

Mysfredag hemma hos oss går förresten under namnet Fast Food Friday. Något missvisande eftersom vi vanligtvis inte alls äter någon fast food men däremot enorma mängder choklad, glass och ostbågar.

Varje tisdag börjar J räkna ner. Han har ett ännu mer neurotiskt förhållande till sin kropp än mig och klarar bara av att frossa en gång i veckan.

Tänk om jag hade en liten liten pumpa

Trollet ska gå på Halloweendisko tydligen. Jojo, det ska börjas i tid och allt sånt där. Ongen kommer ju bli mobbad om hon inte varit på disko innan hon är ett, det fattar man ju. J är onormalt upphetsad över detta och spenderade halva kvällen i går med att leta efter pumpakostymer på nätet. Ja, nu ska ongen tydligen förnedras också.

That Friday feeling

Så här när det fortfarande är fredag förmiddag har jag förhoppningar om att det här faktiskt ska bli helgen vi gör ingenting. Möjligtvis vill jag försvinna iväg en stund själv och gå på bio. Sen vore en kaffe med Bankdirektörn på sin plasts. Så var det ju treårskalas på söndag. Men annars, ingenting!

Noterar även att vi verkar ha blivit familjen fredagsmys det senaste. Vill nog minnas att vi varenda fredag senaste månaden slått oss ner i soffan framför Top Model Nya Zeeland, tätt följt av X-factor Australien. Ny livsstil som påminner mycket om när jag var nio i slutet av åttiotalet och tyckte att det var kul att chips och dricka läsk med min familj vareviga fredagskväll.

Trollet i går. Hon må driva mig till vansinnets gräns men gullig är hon.

Enbart för de som är intresserade av Trollet sömn

I dag har jag och Trollet hängt utomhus mellan 8.15 och 17.30. Det blev jag visst väldigt trött av. Om hoppet är det sista som överger människan så kan jag ju hoppas att Trollet sover i natt. Herregu alltså, som jag grät i natt och i morse. Och kände förbjudna känslor. Önskade mig bort eller Trollet bort. Sömnkriget alltså. Där i svarta natten blir hon min fiende och jag skakar av ilska. Till och med J har brytit ihop flera gånger de senaste dagarna och skrikit om att inte orka mer.

Living on the edge wooohooo

J har en mentor som hjälper honom att utveckla ett manus. Jag är lite rädd för mentorn. Han hade någon psykisk episod någon gång förra året och ringde polisen och ljög att någon attackerat honom i hans hem. När polisen kom dit så attackerade han istället polisen med en kniv och det hela slutade med att polisen sköt honom.

Man kan säga att jag tycker att det vore bäst om de enbart kommunicerar genom email.

Glömde

Oj, jag glömde nyhet nummer tre nedan. Den på ett ytligt sätt nästan viktigaste, eller nej så klart inte men ändå. Vägde mig i går hos kiropraktorn och herregu nio månader på nio månader av fungerar! Eller ja, ungefär så här. Jag gick upp sjutton kilo när jag var preggers med Trollet. När jag kom hem från sjukhuset hade jag gått ner elva. Sen kanske jag gick ner ett kilo till och sen ytterligare något den första månaden. Sen gick jag ner noll kilo månad efter månad efter månad efter månad. Sen en dag var det tre kilo kvar istället för fem. Så helt plötsligt händer det, jag väger två kilo mindre(!) än innan jag blev med barn! Kan magsjukan från helvetet ha ätit upp fem kilo?

Insikten nu är, att jag var inte smal innan jag blev med barn heller. Men ändå, åh jag vet att det är lite fult att fixera på sånt här, så jäkla gött. Hade inte trott att det skulle vara så segt. Ni vet asså om du ammar så kommer kilona bara att rinna av, i mitt fall nej och fasiken vad jag ammat.

Du å jag

Okej, here goes.

Nummer ett, jag är nu en förlovad kvinna på riktigt. Alltså trots att vi för ett bra tag sedan pratade om och bestämde att jo vi vill gifta oss med varandra, så tyckte J att han måste ändå får överraska mig och fria på riktigt. Så det har han gjort. Det var fint, jag grinade, han grinade. Mer vill jag nog inte berätta, finns ju stunder som faktiskt helt privata. Vi har fortfarande inte berättat för våra familjer. Ibland måste man få ha saker för sig själv en liten stund, eller ja sig själva och bloggen då. En liten hemlighet att fnissa åt. Men snart så. Och vi har bestämt plats och datum. Kanske även hunnit med ett litet minigräl när J insåg att jag inte vill ta hans efternamn.

Nummer två och hoppas verkligen att jag inte jinxar nu, för än är inga papper påskrivna. Men det verkar som att J fått ett treårskontrakt på en supermegafilm. Vi kommer att bli lite rika och så. Det är bra. Mindre bra eller kanske bra är att vi måste flytta. Jag är så trött på att flytta och börja om, oerhört mycket så. Samtidigt så lever ju den lilla nomaden någonstans längst där nere och blir glad av tanken av ny asfalt under fötterna. Nyhetens behag och allt det där. Hur jag bär mig för att skaffa nya kompisar i en ny stad utan ett jobb att gå till vet jag ej. Alls.

Cliffhanger

Om jag har massa spännande saker att berätta.Massor! Men först måste jag rasta min vilda hund, förlåt bebis.

Cliffhanger dårå.

Alltid så tror jag att helgen ska vara ett enda långt rofyllt lullande när vi bara äter massa gott, träffar lite vänner och vilar massor. Sen så blir det alltid stress stress, tröttdimma och drömma om nästa helg. Då! Då!

Måste få sova snart för att fortsätta fungera. Inte bara vara per automatik.

I dag krockade jag inte nästan med någon

Är det normalt att känna sig på samma sätt som när man skrivit en fyra timmars lång tenta när man haft en körlektion? Liksom helt utslätad. Tror att jag knappt andades på en hel timma.

Men fobin, jag känner det, att den börjar släppa. Det är lite härligt samtidigt som det är läskigt att köra bil.

Nu ska mr Sheriff som min lärare heter åka på semester i två veckor och jag är lite ledsen att jag inte ska få ta några lektioner på två hela veckor. Otippat.

Ser chokladkakor flyga runt framför ögonen på mig

Så otroligt sugen på choklad att det börjar kännas värt att ta körkort bara för att spontant kunna hoppa in i bilen och åka och köpa choklad.

Med tanke på att jag fortfarande när något slags hopp om att det sunda idealet om nio månader på nio månader av ska bli verklighet, säkerligen kommer de här två tre kilona bara rinna av på tio dagar, så kanske det är tur att jag inte har nåt körkort än.

Gör och gör inte

Har blivit så mycket mer del av någon slags mammakultur än vad jag någonsin trodde var möjligt. Ja men ni vet, vi går på sångstund, babysim, playgroup, coffee group och så där, allt för att Trollet ska få utlopp för sin vildhet. I dag undertecknade jag även ett mail med mitt och Trollets namn, mesigt! Och igår bläddrade jag i någon slags motsvarighet till Mama. Men även för mig finns det gränser för vad som görs och inte görs. Min går personligen vid att skicka julkort med foto på Trollet utspökad i tomteluva, så gör man bara inte!

Pinsam grej som hände i maj när jag var i Sverige: studerade allt skräp som fanns på utsidan av min brorsas kyl, tänk typ fyrtio julkort med läskiga bebisar i tomteluva. Jag ba hallå det är maj och varför är alla era kompisar helt störda?
Min brorsa ba eh, ja alltså vi skickade också julkort med kort på vår bebis i tomteluva.
Jag ba okej, inte till oss i alla fall, ni är också störda.

Ett barn kanske räcker ändå

Det här med Trollets sovande börjar ju nästan anta komiska proportioner. I morses sa jag på fullt allvar till J att hon sovit riktigt bra, hon vaknade nämligen bara sisådär tio gånger. Det är lite nuförtin. Eller i allafall hälften av runt tjugo som det varit nätterna innan.

*går runt och ser galen ut med psykotisk blick*

Dagens hjärtat i halsgropen

Nyss ringde telefonen

Hej, det här var från polisen.

Eh, hej hej.

Vi söker J.

Eh, okej. Han är inte hemma.

Och vem är du.

Eh, hans partner. Vill du kanske ha hans mobilnummer?

Nä, bara hälsa och påminn att han ska komma hit och lämna fingeravtryck klockan fyra.

Eh, okej.

Lite lättad kan man säga att jag blev när jag kopplade att J ska gå till polisen för att lämna fingeravtryck för att kunna få ut rätt papper från polisen i Australien. Givetvis var det polisregister vi skickade in med min uppehållstillståndsansökan fel variant och immigrationen skickade tillbaka hela härligheten. Inte räckte det att det inte finns några brott registrerades mot hans namn. Han måste skicka sina fingeravtryck också, så att han inte har begått massa brott som han aldrig dömts för.

Eh, man ba hoppas inte. Tråkigt om polisen kommer och hämtar honom om några veckor och berättar att han är en dubbelmördare de letat efter i tio år.

Dagens i-landsproblem del 2

Jag har en jättefin klänning som jag fått i present av en Jbrorsorna. Den är lite av en favoritklänning, väldigt somrig, lite böljande, färgglad och väldigt blommig. Så jag använde den massor förra sommaren. Nu har solen skinit en del och jag har genast plockat fram den. I dag började jag fundera lite på varför lappen med märket och storleken satt på framsidan. Provade att vända på klänningen och insåg raskt att jag gått med baksidan på framsidan hela förra sommaren. Knapparna skulle visst vara där bak. Och det störigaste eller bästa är att klänningen är ännu snyggare nu.

Skyller på att jag var apgravid och sedan sönderammad förra sommaren.(att den fortfarande passar och inte hänger som en trasa är en annan historia som vi helst inte talar om).

Sambo?

Ibland känner jag att jag vill hitta på ett nytt ord för att definera vad J och jag är. I Sverige antar jag att han skulle varit min sambo men det är mitt absolut fulaste ord, så det skulle jag aldrig ha kallat honom. Och på engelska finns ingen motsvarighet(tror jag?). Pojkvän. Boyfriend. Känns så fjuttigt och som om vi vore nitton. Han är ju min babypapa liksom. Men tro mig, babypapa, vill jag inte direkt heller kalla honom. Alltså nu syftar jag såklart inte på vad jag kallar honom när jag pratar med honom, det vore ju stört, utan hur jag refererar till honom när jag pratar om honom. Så det slutar oftast med att jag drar till med att annat pk-uttryck som jag avskyr, min partner. Fult! Fästman, säger folk det?

Jaja, det här är ju inget problem som påverkar mitt liv speciellt mycket. Gött om jag inte har värre saker att fundera kring.

*prokrastinerar fortfarande*

Vem är du, vem är jag?

Har aldrig haft någon koll på hur många som läser min blogg. Nu har jag kollat, allt annat än att jobba. Och det var nog inte så många men tillräckligt många för att det ska kännas lite konstigt. Jag känner mig så himla fin och trygg med er som brukar kommentera här ibland och jag läser era bloggar och gillar er så himla mycket. Känner mig helt lugn med att fläka upp mig hur som helst för er. Nu undrar jag ju vilka alla andra är. Säg hej om du vill! Och ganska många sitter här på Nya Zeeland och läser. Fika med sju sorters kakor kanske?

Förstår inte hur det kan komma som en överaskning för mig att vem som helst kan läsa men det gjorde det.

Vacker dag ute, så att det nästan går att ta på sommaren nu. Alla är på stranden och här sitter jag och försöker jobba. Saknar Trollet så att det känns i magen. Vill inte vara ensam. Vill inte göra nytta, bara ligga under ett träd med en bok och dricka citronjuice. Titta på när Trollet försöker äta sand.

Tvättar, diskar, går ut i trädgården med jämna mellanrum, kollar mailen, suckar. Påminns om att jag är typen som inte kan plugga eller jobba hemma. Alls.

Innan jag får gå ut och dricka vin ska vi göra familjeaktiviteter. Besöka ett köpcentrum och konsumera oss till lite lycka. Vara snälla och köpa nya kläder till Js tonårssyrra som bor hos oss just nu. Sen ska vi åka till asdyrt och pampigt vattenpalats och gå in på familjebiljett. Js syrra är sexton men vi planerar stora ljugfesten genom att hävda att hon är tretton, så att vi kan gå in två vuxna och två barn. Om någon tror på att vi har en trettonårig dotter dör jag. Ännu roligare om vi haft en sextonårig dotter, ba skaffade barn som trettonåringar. Åh, jag tror inte att det är okej att ljuga när man är förälder. Usel förebild. Alla fnyser och tänker att vilka slyngel som helst kan reproducera sig. *går raka vägen till helvetet*.

ps. dålig förebild för J-syrran också men hon är säkert redan förstörd, det är man väl när man är sexton.

Jag ska gå ut och dricka vin ikväll. Det har jag inte gjort sen i maj. Har målat naglar aprikosa och funderar på vad jag ska ha på mig och klockan är bara nio på morgonen. Två glas! tippar jag på är allt jag behöver för en billig och för den stora allmänheten underhållande fylla. Tre glas! kan leda till sängliggande och självömkan i morgon.

Samma lika

När jag var föräldraledig, då kände jag att jag borde så mycket. Först och främst underhålla Trollet med vettiga aktiviteter. Men även hinna dammsuga, diska, plocka, handla, laga mat och skura toaletter. Det kändes som att det måste jag ju bara hinna. Ganska ofta hann jag inte med ett skit. Nu har J varit hemma med Trollet i fem dagar. J har diskat noll gånger, dammsugit noll gånger, handlat noll gånger osv. Han hinner inte heller! Och det, det känns rätt skönt.

Den här tjejen alltså, så himla modig och klok. Och bara tjugefyra! När jag var tjugefyra hade jag alkoholproblem, var deppig och kände mig hemskt orättvist behandlad av livet. Inte alls modig och klok.