Perspektiv

Trollet håller på att få en tand eller har en såndäringa växtspurt eller är bara allmänt trött på livet. Vem vet. Hon gråter, hon ska sitta nära hela tiden, hon vaknar ju hela tiden på nätterna. Diskhögarna växer, tvätthögarna växer, mitt hår bli fett, ringarna runt ögonen blir blålila. Så får man veta att någons barn har dött. Snacka om att perspektiven kan vändas på en sekund. Tacksamheten över det feta håret och den skrikiga ungen.

Dagens promenad

Man måste ändå älska vintern här lite, i dag såg jag en joggare i bar överkropp och en man som var och handlade sin lunch barfota.

Fyra år sisådär ungefär

Tänker väldigt mycket på champagne för tillfället. Som i VÄLDIGT mycket. I morgon är det fyra år sen jag träffade J för allra första gången. Eller ja ungefär i alla fall. Vi är båda säkra på att det var runt om kring första juli. Och första juli är lätt att komma ihåg. Skit samma, det är väl en anledning så gott som någon att dricka champagne i alla fall.

Intresseklubben noterar inlägg

Okej, jag sov på soffan i natt. Två gånger kom J med Trollet för att hon skulle äta. Annars sov jag som en stock i nästan tio(!) timmar. Den som inte sov bra, J såklart. När han hade huvudansvaret kunde han inte slappna av utan låg och lyssnade och lyssnade. Tror att detta var nyttigt på flera sätt. Men kanske mest för att jag inte längre vill lägga mig ner och dö.

Bitterfittig, blek och gråtig i dag. I går spydde jag. En liten stund rusade tankarna och neonflashade preggo. Men nä, så kan det inte vara får inte vara, bara så nedrans trött in i märgen. I natt tänker jag sova i vardagsrummet med öronproppar, så får de reda sig själva J och Trollet. När J stack iväg till jobbet utan att erbjuda sig att låta mig få sova en stund först efter den värsta natten. Tänder, måste vara tänder. Då tänkte jag mig att ta in på hotell i natt. Men vardagsrummet får duga. Vi måste få styr på någon form av jämlik uppdelning på kvällarnättermornar, annars blir det fler såna här dagar.

Så vill jag ha tips nu igen. Jag ska ju bli till åren i slutet av detta året och vi ska ju åka någonstans var ju planen. Rarotonga, Thailand, Samoa, Argentina? J vill nog Thailand och då måste ni tipsa om nåt bra ställe! Vägrar att åka och hänga någonstans där det säljs Aftonbladet och snus. Sorry om jag är töntig men sån är jag. Måste ha lite plan innan vi bokar biljetter.

Vi, eller vi och vi mest jag, tänker kanske två veckor på någon mycket stillsam ö i Thailand och tre veckor highlights av Kambodja och Laos. Pallar man det eller tror jag fortfarande att jag är ung, pigg och barnfri?

Måste komma iväg, har inte rest så här lite kanske någonsin och det gör mig lite galen tror jag.

Lyxlivet man lever

I dag har J skrivit på ett kontrakt för ett nytt jobb. Sen tyckte han att vi skulle fira det och åkte till affären för att köpa nåt festligt. Jag tänkte mig champagne eller kanske en flaska dyrt pinot noir. J tänkte sig tydligen en halvtorr kaka med kokos och sylt. Och lite äpplejuice till det.

Vet ni ibland undrar jag hur just jag kunde få en så jäkla gullig unge. Så här såg hon ut i dag, klädd för kalas och allt.

Men åh. Fick just tillbaka varenda papper aka bevis som jag skickade in förra veckan till den nya zeeländska motsvarigheten till Migrationsverket. För att jag inte hade gjort nån jäkla lungröntgen, slapp den delen av läkarundersökningen förra året då jag var gravid. Läkarundersökningarna är giltiga i två år och jag tänkte inte alls på den behövde kompletteras. Precis vad jag känner för att lägga ut pengar på just nu. Detta innebär även att jag just nu är i Nya Zeeland utan visum eftersom mitt gick ut för två dagar sen. Party life.

Går väl och gör en lungröntgen då.

Verkligheten kallar

Det verkar som den här lilla bubblan vi levt i ett litet tag, den med långa promenader, sova middag, delat bebisansvar, massa fika och all tid i världen håller på att spricka. Som alltid med Js jobb så trillar det helt plötsligt in tre jobberbjudande samtidigt. Och det verkar som att jag med ska börja jobba i augusti. Vill inte jinxa förräns jag har första lönen på kontot men om allt går som planlagt, så kommer jag att jobba ungefär halvtid och hemifrån. Med något som är ett steg helt i rätt riktning.

Och allt detta är nog tur, för vi är ganska fattiga just nu. Jag längtar efter att kunna slösa lite igen. På små saker som blommor och vin. Eller att spontanköpa en tröja. Eller helst av allt helt spontant kunna boka en semester eller åka bort över helgen.

Dagens promenad

Lyckan är en sällsam fågel

Någon som läst Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel? Har läst kanske trettio sidor och tycker att den är irriterande på alla sätt. Värd att fortsätta läsa?

Oj

Bloggen ser galen ut. Var lite uttråkad. Hinner ej fixa, nu dags för promenaddejt.

Nuet

Vintern verkar inte så lång och grå i år. Trollet, hon växer alldeles för fort. Hon både sitter upp och äter mat nuförtin.

Studiebesök

I fredags var jag och hämtade Js tolvåriga lillebrorsa på hans internatskola där han bor under veckorna. Det kändes jättevuxet och konstigt att hämta hem en tolvåring från skolan. Och ännu konstigare när husfrun gick och hämtade en annan liten kille med samma namn som lillebrorsan. Husfrun såg lite generad ut och gjorde en svepande gest som anspelade på att ojoj jag trodde inte att den bruna ungen hörde ihop med dig. Internatskolan var i mycket engelsk stil, vilket fick mig att fnissande fråga lillebrorsan om han dragit namnet på det house han tillhörde i en magisk hatt.

Men annars, aldrig att jag kommer att vilja att mina barn går på internatskola. Är man inte ganska liten fortfarande när man bara är tolv år och det går kids på skolan som bara är tio. Visst kan jag se varför Js mamma valt att skicka lillebrorsan dit. Js mamma bor i en håla med dålig skola, massa gäng, lillebrorsan är jättesmart och har fått stipendium som täcker hela skolgången. Men ändå! Hur mycket är bra utbildning värt?

Erkänner

Grät ganska så jättemycket när Danne blev prins Danne och de unga tu fick varandra.

Score

Har fått antydan till en midja igen. Då tror jag att jag tar och skjuter upp de där planerna på att förbjuda allt som är mig kärt i livet, dvs bakade göttigheter.

....

Ovisshet just nu. J väntar och väntar på besked om ett jobb. Får han det så kommer vi att flytta. Det där med att börja om från början igen i ny stad orkar jag inte ens tänka på. Just nu jobbar han sporadiskt. Förutom pengastress är det så himla fint. Svävande men bra.

Skriver CV, kollar jobb. Ovan men bra känsla. Fick dock precis reda på att det är upp till ett års kötid på dagis här. Så vi får väl se.

Det är precis sex månader tills jag fyller trettio i dag. Kanske är det därför jag känner mig så arg.

Varför är jag sån jäkla martyrkvinna ibland fast jag vet att jag inte ska. Som i natt, så klart så är ju Trollet med lite förvirrad av tidsskillnaden. Hon vaknade klockan tre på natten och var på lekhumör och totalt klarvaken. Och jag går upp! Fast jag har haft henne själv i sex veckor. Hon somnar om vid fyra men inte jag såklart. Alltid tänker jag att jaja men jag är ju ändå vaken, ingen vits med att väcka J också. Och sen efteråt tänker jag att nästa natt då, då jäklar ska det inte bara vara jag som går upp. Stupar i säng tidigt på kvällen och sen när hon vaknar så tänker jag att stackars J han la ju sig så sent. And on it goes. Alltså inget ont mot J, det är jag som är så attans snabb på att hoppa upp att han inte hinner.

Annars har jag hetsat upp mig över att det finns prostituerade så unga som tolv år i Auckland, att den nya zeeländska statstelivisionen endast sänder cirka fem matcher från fotbolls-vm, det befängda med hur förlovningar går till här, alltså att bara kvinnan har en ring osv. Här hemma hos oss ligger det faktiskt två ringar och liksom väntar. Om det är på ett bra datum, bättre väder eller bättre tider är det nog ingen av oss som vet.

Förr brukade väl brandförsvaret skicka ut klistermärken som det stod något i stil med att du glömmer väl inga tända ljus i juletider. Funderar på att göra ett eget klistermärke till J med texten du glömmer väl inga kokande ägg?

Borta bra men hemma bäst och bränt

Tillbaka hemma efter mycket smärtfri resa. Hemmet stinker rök. J gick till jobbet med ägg kokande på plattan häromdagen visst. Tackar högre makter men mest irriterande gitarrgrannen som ringde brandkåren. Brandmännen hoppade in genom ett fönster som vi alltid har öppet och flyttade på kastrullen och körde någon slags jättefläkt för att få ut röken. J tänkte låta bli att berätta om detta lilla missöde för mig, självklart var det första jag sa när vi kom innanför dörren, jisses vad har du bränt härinne egentligen?

Känner mig lite ny. Inspirerad eller vad man säger. Första gången på minst ett och ett halvt år som jag vill massa saker. Skriver, fixar och förbreder. Vill jobba och utmana och ha tankar som lyfter. Så nu är mitt jobb att spendera fyra timmar om dagen med att komma igång igen.

Nu är klockan två på natten jag är mittpådagenpigg och säger go Bafana Bafana!

Känner mig helt trasig efter min utekväll i lördags. Min mage har typ dött. Jag drack allt möjligt och blev full och skrattade högt och skojflörtade med killar och ljög att jag kom från Skottland och pratade som en skotsk buse slash sjöman och stod inne på toan och tryckte ut bröstmjölk ur mina smärtande bröst och klockan halv fem grinade jag för att jag längtade efter Trollet. Tror att jag inte gör om det på ett tag.

Alla frågar ju men hur trivs du egentligen där borta. Och lättnaden i att märka att jag kan säga jättebra och känna att jag helt ärligt gör det. Ingen falsk glättighet utan bara äkta. Att det bara är saknaden efter vännerna och familjen som förstör lite.

I morgon ska jag klä på mig gåutfejs och bli helst bara småfull kanske skitfull för första gången på ett jäkligt långt drygt år. Känner mig, ja, nervös faktiskt. Som en tonåring som planerat att ligga med min pojkvän för första gången när hans föräldrar är på fest hos grannarna. Typ så.

Vill bara lova mig själv och hela församlingen att inte befinna mig på motsatt sida jorden som J i nästan sex veckor på, ja, i alla fall flera år.

Semester från semestern

Luften gick ur mig lite efter tio dagar i den kyngliga hufvudstaden. Det är jobbigt att vara där, när man tappat bort det där tunnelseendet, som man måste ha för att inte låta stressen och de snabba stegen komma åt en. På tåget ner till Sveriges näst största stad såg jag alla hålor med typ en mataffär och en fotbollsplan och tänkte att det är nog så vi ska bo. Om vi någon gång kanskekanske flyttar tillbaks till Sverige. Nu är jag i ett sånt där rött hus med vita knutar, tio hästmular en minut bort, rida i skogen, läsa en bok om dagen, vila. Sen kör vi sveriges näst och tredje största stad. Och Trollet så jäkla duktig och tapper fast jag är typ Bad Mum 2010 och släpar henne land och rike runt.

Igår. Då var det så svenskt allting. Jag var hos vän med flera barn som växt flera mil sedan jag såg dem senast och blivit så smarta och ställde såna roliga frågor. Vi drack vin i trädgården och grillade. Spelade musik lite för högt. Jag har alltid älskat att vara hemma hos dem, för att det är sånt kaos men samtidigt så roligt och kärleksfullt. Och nu var det som att stora surheten flyttat in mellan mamman och pappan. Den gick att ta på och jag kunde nästan inte andas efter ett tag. Behövde räcka ut och nå J försäkra att det aldrig blir vi så. Men sakna är bra eller hur.

Och varför är det så kallt i Sverige? Ringer vädergudarna och påminner om att det är maj juh!

Jag tyckte att jag körde ett smart trick när jag packade min resväska: fylla upp den så mycket att det inte finns plats för någon shopping. Ekonomiskt och häftigt. I går fick jag typ hundra bättre begagnade plagg till Trollet. Så nu är det nog ny större resväska som gäller eller så får jag fara land och rike runt med resväska, barnvagn, ryggsäck, skötväska och massa plastpåsar. Snygg look.

I dag måste jag nog ha en paus från att träffa vänner och bekanta. Har fikat för kanske en halv miljon under helgen och haft konstant kaffedarr. Och jag är ovan att vara så social, brukar ju mest sitta hemma och göra allt för att roa Trollet. Inte springa från fikadejt till fikadejt *ovan lattemorsa*. Mina vänner ger massa energi men ändå känner jag mig helt slut, kan också ha något att göra med Trollets nya vakna klockan fem på morgonen-trick. Eller med att min kropp förbrukar all energi på att hålla mig varm när jag går runt och ser löjlig ut i min tunna kavaj.

Har bara varit i Stockholm i en dag men är klart nyförälskad i gammal flamma eller så är det rostfri kärlek kanske. Alla är så vackra, svensk mat och en hög med pocketböcker, kanske liten shoppingtur i dag. Så lite krävs det nuförtin tydligen.

Vi gör väl detta då

Huvudvärk och onda armar. Alltid när jag känner mig lite ledsen. Men nu försöker jag att se fram emot detta istället. Packa klart och sen ha en fin dag. Ute är det höstsol. Och jag blir lite tvär när jag inser att det är mycket finare och varmare här än i Sverige(typisk svensk, jagar ständigt fint väder).

Dock lite nervig inför resan. Trollet må vara snäll men tolv timmar i mitt knä, sen sova på främmande hotell, ytterligare tio timmar i mitt knä, väntetid i London och två timmar eller så till på plan. Hon kommer inte gilla och inte jag heller tror jag. Hoppas lite på att vi får sitta bredvid någon som förälskar sig i Trollets gullighet och vill underhålla henne då och då.

Bara tre dagar tills jag och Trollet sitter på ett plan mot Sverige. Det ska ju bli jättebra på alla sätt och vis. Men det känns darrigt och klumpimageigt över att J ska stanna här. Försöker le stramt och haha det är ju bara fem veckor. Alla gånger irriterat himlat med ögon över folk som inte kan vara utan sin pojkvän/flickvän i en vecka eller ett halvår sparkar mig i rumpan. Rätt så hårt. Och J han försöker att inte visa men under ytan sur, känner att jag snor Trollet från honom i fem veckor. Men allt går fort, alltid går allt så fort.

Vågar inte kolla läget på kontot

Undrar om jag hinner vinna på lotto innan jag åker till Sverige på måndag. Nödvändiga utgifter när jag är där är tråkiga saker som nytt pass, mat, blöjor och fixa överförande av visum mellan nuvarande pass och nytt pass och flygbiljett mellan Göteborg och London. Saker som jag gärna vill köpa är jeans, svarta byxor, svart kjol, lite random toppar och koftor, skor, solglasögon. Måste även shoppa en ny garderob åt Trollet som håller på att växa ur alla sina kläder. Sen skulle en årskonsumtion av svenska pocketböcker sitta fint. Och så måste det ju fikas, lunchas och brunchas. Allt detta har jag absolut inte råd med. Inte ens nära. Undrar om det är ofint att bjuda hem sig själv till folk på fika istället för att spendera minst femtio kronor två gånger om dagen?

Undrar också om den dagen någonsin kommer att komma för min del när jag inte lever på gränsen till att behöva tugga på min egen arm för att mitt konto är noll så fort jag varit på semester. Samtidigt kanske jag ska vara glad att jag överhuvudtaget har haft råd att köpa en biljett och skita i om jag har råd med fina svenska kläder och pocketböcker. Eller så kan jag fortsätta tycka att det är okej om pappa vill betala för lite grejer och inte låtsas om att jag fyller trettio i år.

Kom just på, just för att jag fyller trettio så kan vi ju säga att det är en trettioårspresent om min pappa vill betala massa grejer.

Lite sånt där bebissnack

Jag var kanske inte så väl påläst när Trollet kom till oss. Tänkte att det går nog bra att gå på känsla och lära känna sitt barn och agera där efter. Och det har ju såklart funkat. Även om jag fick lite ångest när vår barnsköterska var på hembesök vid sex veckor och frågade hur det gick med våran rutin. Eh rutin? tänkte ju jag och hade ingen aning om hur en sån gick till. Nu har Trollet lite fasta tider som hon sover på dagarna och så och allt funkar i allmänhet väldigt bra. På kvällarna har jag ändå varit helt övertygad om att det skulle vara omöjligt att få Trollet att somnna på något annat sätt än i famnen på en av oss. I kväll bestämde jag mig för att fasiken så kan vi ju inte ha det för alltid, vi måste försöka få henne att somna själv i sin egen säng. Peppade mig själv för att överleva årets största screamfest. Hon låg och jollrade i fyra fem minuter och sen somnade hon. Man ba känner inte sin unge så bra ändå.

Vuxenskapet

Att bli vuxen. Jag har i hela mitt liv hört att vuxen på riktigt det blir man först när man själv får barn. Men jag vet inte jag, jag känner mig inte nåt mer vuxen för att jag fått barn. Men kanske beror det helt på hur vuxenskapet identifieras. Däremot känner jag mig väldigt vuxen när månadens höjdpunkt är när mattidningen som jag prenumerarar på ramlar ner i brevlådan. Att kunna, vilja och gilla att laga mat känns vuxet för mig.

Tobleroneattacken

I säkert en halv minut trodde jag att Mats Odell hade kastat en Toblerone på Mona Sahlin. Det hade ju kunnat pigga upp valdebatten lite. Men nu var det ju bara jag som var trög och det enda som kastats var ord.

Däjt

Js pappa ringde upp i går och grymtade om att han inte alls gillar att jag ska ta hans moko(barnbarn alltså) ända till Sverige och så himlans länge. Så jag erbjöd glatt en barnvaktsstund som plåster på såren. Så nu ska J och jag äntligen gå och se The Hurt Locker klockan 10.30 på förmiddagen. Och jag, jag är lika exalterad som om det vore en middagsdejt på en lördagkväll.

We are all the winners

Jag är ju sjukt omusikalisk och kan nästan inga låttexter. Ändå känner jag att jag måste sjunga för Trollet litegrann varje dag. Vi brukar duscha ihop på morgonen jag och Trollet och då känns ju som en bra stund att underhålla henne med lite sång. Av någon helt outgrundlig anledning drar jag ungefär varannan dag till med Nick Borgens We are all the winners. Av alla låtar på jorn, varför jag kan denna låttext är ju lite otippat. Och att den dyker upp i mitt huvud bara så där... Trollet ärrad för livet.

Biologisk ålder säkert fyrtio plus

Det där med att man blir smal när man ammar... Inte jag i alla fall. Och inte kommer det att bli bättre av fem veckors frossande i svenska godsaker. Om man skulle lova sig själv att efter Sverige då är det jag som börjar träna och håller mig till helgfrosseri.

Det värsta är inte att jag känner mig tjock och ful utan att jag känner så ohälsosam och osund. Det är ju det osunda som ger fulheten, för jag har varit tjock och snygg. Så ja träna. Men jag har såna problem med att hitta rätt träningsform. Hatar gym. Har dålig kordination och känner mig därför efterbliven på alla former av gruppass. Gillar yoga lite. Avskyr att jogga. Gillar att promenera. Kan någon träningkunnig människa svara mig på om det räcker att köra kanske två yogapass i veckan kombinerat med cirka en timmes rask promenad varje dag. Eller måste jag köra en del mer intensiv träning också? Och i så fall nåt förslag på någon rolig träningsform som jag kanske inte provat innan?

ps. är just nu så läskigt otränad att det är myrsteg som gäller!

Det där som gnager

Om ens mamma har en historia av självmordsförsök, långa sjukhusvistelser och tunga mediciner, då är det inte roligt att sitta på andra sidan jorden och oroa sig över att hon verkar må väldigt dåligt. Undrar hur långt det ska gå denna gången. Långa telefonsamtal till lillebror där man försöker tolka situationen och göra upp någon form av plan. Inte kunna sova för den där välbekanta oron. Tack och lov att jag snart åker dit.

Borde jag skämmas att jag ens läser om det?

En världsnyhet? Att Madde och Jonas har kärlekskris. En världsnyhet. Allvarligt?

J är ledig tills jag och Trollet åker till Sverige, så jag hinner aldrig skriva något. För nu ska vi umgås hela tiden och göra hurtiga grejer. Men det är fint som snus det.

Åh, jag blev galen på den där shoppingturen. Klänning och vigselrings shoppingturen. Helt jäkla spritt språngande. Råkade kanske köpa nåt dyrt som inte går att lämna tillbaka och som jag nu gömt för mig själv i några dagar.

Trött? Jovars lite.

I går var jag mycket peppad på, ja hatar att erkänna det men, sånt där fredagsmys med iskallt vin och goda ostar och kanske American Idol. Somnade vid kvart över åtta, cirka fyra minuter efter den yngsta familjemedlemen. Ganska fail på det så kallade fredagsmyset alltså.

Jag ska inte!

På lördag ska jag följa med en vän och förhoppningsvis vara till hjälp i jakten på vigselring och klänning.

Jag ska INTE bli helt galen och börja prova klänningar själv och sånt tjafs.

Familjedriveldravel

Efter nästan trettio år med föräldrar som har lite fler misslyckade förhållande bakom sig än säg genomsnittssvensken så har jag ett sjätte sinne för när det är på väg att gå åt skogen igen för någon av dem. Och visst lyckades jag äntligen klämma ur min mamma att hon och hennes man har en provseparation just nu. Min mamma har en förmåga att aldrig vilja berätta sådant för mig eftersom hon tror att jag är gjord av glas. Lite barndomsbittert ville jag kräka ur mig elakheter om att inget som hon gjorde i relationsväg kunde såra mig längre. Och det gör det ju inte heller, för jag är vuxen nu, jag bor på andra sidan jorden, jag behöver inte flytta längre, jag förlorar inte någon som varit en stor del i mitt liv längre. Istället för all bitterhet jag känt mot båda mina föräldrar för att de strulat till att så överjävligt och att det gått ut över mig och i min mammas fall även mina bröder mer än vad det borde fått göra, så ja tycker jag bara så synd om dem. Ensamheten. Och vad är det egentligen för ärr de har som gör att det blir så fel varje gång, även de gånger när allt först verkar så rätt.

Sen vet jag förstås att mina föräldrar har ju aldrig gått in i och ur förhållanden med avsikten att det ska gå dåligt. De har ju såklart hoppats varje gång att just den gången skulle bli annorlunda. Men vad har man för ansvar mot sina barn? Hur länge väntar man med att presentera en ny partner? Hur stor del av ett barns liv ska en ny partner ta?

Och hur påverkad är egentligen jag av detta? Jag och min bror hade ett mantra när vi var små som var något i stil med aldrigaldrigaldrig bli som dem! Min bror är på riktigt världens tryggaste och stabilaste varelse. Eller ja han har stannat i tryggheten, inte vågat kliva ur det bekanta för att han vill känna sig just trygg.

Jag tror att många, som är så vanligt i dag, med skilda föräldrar och helt knasiga uppväxter vill ha tvärtom. Visa att det går att göra annorlunda. Blir kärnfamiljsöverdrifter. Jag längtat massor efter att ha min egen familj efter att ha känt att jag aldrig riktigt haft en egen familjeenhet utan bara mamma och pappa på olika håll, halvbröder med andra syskon, plastpappor och plastmammor i utbytbara varianter och deras barn som kommit och gått.

Visst lovade J och jag varandra när vi bestämde oss för att skaffa barn att ja då måste vi vara ihop för alltid och vi måste också vara lycklig punkt. Så vet man att det egentligen inte går att lova sånt. Det man kan lova är väl att försöka. Att verkligen försöka och inte låta andras erfarenheter bli en ursäkt som i att det går alltid åt helvete till slut ändå.

Bloom

J stötte på Orlando Bloom i går i jobbärende. Och det berättade han inte förrän han varit hemma i minst två timmar(jag hade typ ringt alla jag känner innan mr Bloom hunnit runt hörnet).

mvh lättimpad tjej från landet

Två saker som jag trodde var rätt överdrivet innan jag fick barn var snacket om hur lång tid allting tar och hur jäkla mycket tvätt ett så litet barn kan dra ner. Tji fick jag för det verkar inte bättre än att det stämmer rätt bra, i alla fall för oss.

Det här med hur lång tid allting tar gjorde att jag inte hann med hälften av det jag skulle velat i Melbourne. Men det är helt okej. Det här med tvätten är mindre okej. Det tar aldrig slut, i själva verket så växer det bara, fast vi tvättar hela tiden.

Jag ar i Melbourne. Vi bor hemma hos Js kompis. Hans lagenhet kanns som ett hotell, jag har badat massa badkar och njutit av lyxigheter. Kanner mig lite mer vanligt installd mot honom an sist. Men han har en san dar dokumentforstorare i vardagsrummet. Ar inte det lite laskigt sa sag.

I går dök det ner ännu en bröllopsinbjudan i brevlådan. Antar att det är åldern. Alla gifter sig. Mitt heta begär efter att bli gift har släppt och ersatts med ledsenhet över att jag är så långt borta och alldeles för fattig för att kunna åka hem oftare än vartannat år ungefär. Vilket innebär att jag kommer att missa så många vänners bröllop. Att vilja och vett inte alltid går hand i hand, hatar så mycket.

Kan inte alla bara gifta sig juni till augusti 2012 så lovar jag att vara hemma hela sommaren.

Oväntat

Alltså jag skyller på en kombination av den här fina bloggen plus foton från väns bröllop i helgen plus foton på annan väns blivande brudklänning plus att tredje vän väldigt oväntat samma dag berättade att hon och pojkvän ska ha ett pyttelitet och hemligt bröllop snart och frågade om jag ville vara vittne. Summan blev att jag var jätteglad för andras skull och sedan gick runt och var vrålsur i flera timmar på att jag inte skulle få gifta mig snart. Alltså jag skulle ju kunna fria men det är ju tråkigt att fria till någon som jag är helt säker på skulle säga nej. J tycker helt enkelt att det är onödigt att gifta sig och till min egen stora förvåning verkar jag plötsligt tycka att det är nödvändigt att gifta sig. Och till min egen fasa märkte jag att jag dessutom har hela mitt drömbröllop planerat i huvudet. Mitt undermedvetna har planerat i smyg utan att jag har haft något med det att göra. Lite läskigt och så.

Undrens tid är inte förbi

Förra veckan köpte vi faktiskt en soffa, som vi båda tyckte om. Tog alltså bara ett och ett halvt år. I dag ska den hämtas. Död åt tältsängen!

Nu går vi på nästa projekt: bokhylla kan vara käckt att ha har jag döpt projektet till.

I den här takten skulle jag gissa på att vi har ett normalt hem med de flesta basic grejor lagom till vi fyller femtio ungefär.

Glad påsk från Nya Zeeland

Fy farao och hans gamla moster

Finns ingen värre känsla än när allt bara är skört och man vet att det är så lätt att förstöra allting.

Man ba note to self: inte förstöra allt.

Glad påsk dårå

Jaha då var det påsk. Om jag inte har fattat helt fel så verkar det som den enda traditionen som finns här är att äta chokladägg. Då saknar jag faktiskt lite påskpynt och middag med min familj. Och stör mig på hela den där vi åker väl till stranden om det är fint väder attityden om vad vi ska göra i helgen.

Jag är ganska sugen på att bli lite småfull och röka lite lite. Men det ska jag med största sannolikhet inte göra i helgen.

Samson and Delilah

Har bara tre ord att säga om den här filmen: se, se och se!

Huvudvärken, huvudvärken

Åt min godaste havregrynsgröt med banan, solrosfrön och kanel till frukost. Gick en timme plus promenad. Nyss grönsakslunch.

Nu vill jag bara göra en enda stor jättechokladboll och möla i mig. (alltså sockerberoende är svårare att bryta än heroindito, har för mig att jag läst detta i Aftonbladet serru och då är det sant.)

Secret diary of a housewife

Oj här händer det mycket. Någon stal våran soptunna för några veckor sedan. Nu har jag beställt en ny från kommunen, det fanns ett särskilt formulär på deras hemsida för stulna soptunnar. Ska bli skönt att slippa smyga ut i skydd av mörkret och slänga bajsstinkande påsar i grannarnas soptunnor.

Jag vet inte jag, om jag slänger in en crush på en granne och brist på sexliv med mannen i mitt liv. Säg att jag råkar hångla med grannen och så gör mannen i mitt liv och jag slut. Fast sen i slutet så kommer vi på att vi älskar varandra ändå och så där. Ja då skulle det nog kunna bli en spännande chicklitbok av mitt liv. Det där med stinkande blöjpåsar gör det lite socialrealistiskt och så där.

Nu ska jag laga lunch till min man. Tudilu!

Som alla föräldrar så tror jag att just Trollet är lite extra duktig. Om Trollet är så speciellt smart vet jag inte än men stark är hon i alla fall. Hon har aldrig varit ens en sån där floppig nyfödd. Hon kunde lyfta huvudet och spjärna emot med benen efter några dagar. Och rulla kunde hon göra vid sex veckor. Av denna utvecklingskurva har jag räknat ut att hon borde sitta nu, krypa nästa vecka och gå månaden efter. Men jag vet inte jag, det händer liksom ingenting. Hon verkar mest fokuserad på att öva på sina obegripliga kvitterljud just nu och så dregglar hon rätt mycket. Jag kanske måste skaffa en coach åt henne.

Klämkäck nystart

Måndag är bra. För det betyder att det är nästa vecka vi åker till Melbourne. Ska bli så vansinnigt trevligt. Längtar efter att återse det som en gång var mitt och ännu mer att J ska visa mig det som var hans i fem år.

Om jag inte skulle ta och tag i det där med vårat hem också. Alltså leta soffa, hitta ett relativt billigt ramningsställe och försöka få lite ordning på torpet. Och kanske äta havregrynsgröt till frukost när det ändå är måndag.

Undrar om det är skypes fel

Varje kväll när jag ska slänga mig lite på det som vi låtsas är en soffa (är egentligen en tältsäng med massa kuddar på, vi har letat soffa sen i april, bara ett år dårå, jag plus J är lika med under av effektivitet) och läsa eller bara slappa. Då, precis då, varendaste kväll börjar våran granne över sitt telefonmarathon som går ut på att han ringer alla han känner och pratar jättehögt och jättepersonligt. Det är lite svårt att slappna av när någon skriker en i örat faktiskt. I tre fyra timmar sisådär. Ett tag var det lite spännande när han hade massa kärleksproblem men nu är det mest skittråkiga grejer som jobb och träning som avhandlas.

Eftersom det här med lyhördheten goes both ways så att säga och att jag av princip är emot att klaga på grannar så... Ja då blir det klagomuren, eh menar bloggen, som får tat.

Yes!

Årets näst mest efterlängtade bebis har äntligen landat(jo för det är det bebisar gör, kommer med storken och då landar man serru). En liten tjej som redan har fått överta hela Trollets bebisgarderob. Kan inte ens förklara hur jag glädjer mig inför att få träffa henne.

Ett får, två får, tre får

Klockan är halv fyra på natten och jag är vaken. Kliar överallt och har fått för mig att jag inte kan andas när jag ligger ner.

Om några timmar kommer jag att få betala för detta.

Torsdagar verkar vara min nya ledsen- och lessdag. Då är det nästan helg men inte riktigt och jag saknar J. Just nu försvinner han till jobb innan jag vaknar och kommer hem långt efter jag somnat. Kraften verkar ta slut på torsdagar och just på torsdagar känner jag mig så ensam och lite småbitter med. Lever på smörgåsar och blir ännu mer kraftlös. Ibland spelar det ingen roll hur mycket saker och ting pratats igenom och planerats och vad jag trott att jag skulle klara så himla bra. Så vad gör vi. Planerar om kanske.

Boy I missed my girl

Nu fattar jag varför folk med barn inte pallar att gå ut. Det tar ju en hel dag att göra sig i ordning. Har varit på filmpremiärtjosanhejsan ikväll. Hela dagen gick till att pumpa ut mjölk, gå och få luggen klippt, måla naglarna, sminka sig och klä sig. På riktigt!

Sen är man helt lipig under hela filmen och undrar om Trollet längtar ihjäl sig efter sin moder. På mingeltjofräset efteråt dricker man en juice och drar J i ärmen och viskar åkahemåkahem i örat.

Filmen jovars gå och se om den visas där ni befinner er i framtiden. Den nya Whale Rider säger de här, bättre än så tyckte jag.

Trollet har fått sitt pass. Det är svart, silvrigt och jättetufft. Tyvärr ser Trollet ut som hon just vunnit titeln som världens fetaste bebis på fotot. Lite orolig att vid alla incheckningar få ett nejnejnej det här barnet kan inte sitta i nåt knä, hon måste ha sin egen plats. Pay!

obs. alltså världens sötaste fetaste bebis!

Vet ju i alla fall vad jag inte vill döpa en framtida son till

De håller på och asfalterar om trottoarerna på vår gata(alltså hela den här stan är en byggarbetsplats känns det som ibland). Då får man ett papper i brevlådan med namn och telefonnummer till bossen antar jag som man kan ringa om det finns frågor att ställa. Eller så är man välkommen att gå ut på gatan och snacka med honom. Bossen heter Adolf och hur jag än har kollat och kollat varje dag när jag gått ut har jag inte sett någon som ser ut att vara ens i närheten av 65plus. Det finns väl ingen som döper sitt barn till Adolf efter 1945 eller finns det. Tydligen.

Inte så bra dag. Tvätta, diska, plocka upp, vyssja, övertrött bebis, handla, laga mat, diska lite mer och så amma amma amma. Och så hela tiden tänka. Inte alls nöjdheten över teamwork, utan bara sur. Känna att jävla oglamourliv. J hemma senare än vanligt, han exalterad över sin dag och sitt jobb, jag lite avundsjuk. Oroa sig lite över att vi ska sluta vara kär i varandra när vi mest kommunicerar via email och jag går runt i mina fula ammningsbehåar och hängmage. Och han märker onöjdheten och säger att bry dig inte om disken, jag tar den och sen gör han ju inte det ändå. Så ska han släta över med blommor, fast han ger dem inte ens till mig riktigt. Utan han kommer bara in i rummet och säger blommor och så lägger han dem på köksbänken. Så ligger de där i kanske två timmar innan jag tar mig för att sätta dem i vatten.

Känns lite på riktigt att jag fakiskt ska få åka till Sverige

I går bokade jag flygbiljett mellan London och Stockholm samt tågbiljetter mellan Stockholm och Göteborg och en tur och retur mellan Göteborg och Malmö. Hela kalaset gick på cirka en tusenlapp. Älskar billigt, blir så glad när jag känner att jag gjort ett kap, och surfar nu på Lindex barnkläder samt Monki och tänker på allt jag ska handla för alla pengar jag sparat på biljetter.

Trollets biljett mellan London och Stockholm kostade femton kronor. Kändes liksom komiskt. Ska spara kvittot som bevis och sen när hon blir en jobbig tonåring som vill ha och vill ha, då ska jag ta fram kvittot och med knarrande röst säga att det var bättre förr och ser du hur dyrt allt har blivit jämfört med förr i världen unge?

Gick uppför sexhundra trappsteg i går. Skulle ju stötta den megagravida vännen. Jag tror inte att hon fött några barn och mina vadmuskler är typ en centimeter långa i dag.

Snart kommer min megagravida vän hit. Hennes bebis är lite sen och hon har panik. Och jag har panik i hemlighet eftersom jag efter min egen förlossning tror att bli igångsatt är roten till allt ont ungefär. Jag har gjort ett fat fullt av den svenska delikatessen chokladbollar och hoppas på de och en lång promenad kan få bebisen att bli lite sugen på att komma ut och säga hej (as if!).

ps. När Trollet inte ville komma ut blev jag helt desperat och googlade som en besatt på knep för att få igång förlossningen. Inget fungerade (surprise!) men det är inte det intressanta. Det intressanta är att jag då upptäckte att det finns en sekt i Sverige som heter familjeliv.se, där de till och med använder de sig av ett helt annat språk. Av det som jag kunde uttyda har jag inte riktigt kunna bestämma mig för om diskussionstrådarna där borde kategoriseras under humor eller skräck.

Två månader

När jag vaknade vid sex i morses av att Trollet kaskadkräktes på mig var det nästan exakt på timmen två månader sen hon föddes. Och vilken omställning det har varit.

Första dagarna när jag var så drogad och hade så nära till gråten och allt kändes lite lite fel. Sen när vi kom hem och allt kändes lite likgiltigt. Inte riktigt som jag trott. Jag ville mest ligga ner och blunda. Ville inte bära runt och bära runt. Tyckte att ni kan komma med henne när hon vill äta. Och varför vill hon äta HELA TIDEN?

Första dagen jag var helt själv, när mamma åkt, Bästisen åkt och helgen var över och J på jobbet. Hon grät och grät och jag ville lägga en hand över hennes mun, en liten liten stund ville jag det. Så fort någon kom på besök så var det så skönt att lassa över henne i deras famn. Som tungheten försvann när hon inte fysiskt satt fast på mig. Jag tänkte i hemlighet att fasiken det här kanske var ett misstag, jag passar inte för det här. Jag funderade på hur jag skulle få jobb som kunde försörja oss alla tre, så att J kunde vara hemma istället.

Sen så kom den av sig självt den stora kärleken. Och alla jagklararfanimejinteavdethär-känslor bara försvann. Jag behöver inte desperat försöka fylla dagarna för att ta mig igenom dem. Det är ingen nedräkning till J kommer hem på kvällen.

J och jag har mindre eller nästan ingen tid för varandra men vi är snällare mot varandra. Tar hand om, fyller i och plockar upp och all prestige är bara borta. Vi storhandlar och planerar vår ekonomi. Försöker var vuxna som i ordentliga och strukturerade. Ganska ofta känner vi oss lite nyfrälsta, att det här med Trollet, det har ju verkligen blivit meningen med livet. Så livet efter Trollet vinner hands down mot livet innan Trollet.

Helgen

Bra saker som hänt den här helgen:

* Vi har bokat biljetter till Melbourne i april (hurvida jag får ett visa eller ej vet jag dock inte än).

* Vår helgprenumeration på tidningen har utökats till att även omfatta fredagar, alldeles gratis.

* Jag tvingade en kompis kompis som är kiropraktor att kolla över min rygg för att få ett ärligt svar på om en kiropraktor kan hjälpa mig med min onda rygg som jag haft sen tidernas begynnelse. När han visade medlidande och sa att jag har ungefär alla fel med min rygg så var det på ett sätt skönt. När han sedan sa att han kunde slå vad om att jag har huvudvärk nästan hela tiden och jämt är trött och kraftlös, då kändes det ännu bättre. För att nu kanske jag kan göra något åt hela den där måendesituationen.

* Vi satt under ett träd med vänner som vi inte sett på evigheter och förtjustes av hur rolig deras nio månader gamla son är. Det var bra för nu är vi lite mer pepp på att Trollet ska få bli större.


Konstiga saker som hänt den här helgen:

* Vi har alldeles på riktigt sett på när karlar tävlade i att raka får(kanske finns det ett ord för det på svenska, kanske inte). Times they are a changing om man så säger. Övar oss på familjeaktiviteter.

Super 8mm

Va fasiken jag bjussar på detta. Det här med hemlig blogg och så, ja alltså alla som känner mig kan lista ut att det är jag som skriver om de någonsin snubblade över denna blogg ändå. Och av er typ fyra som läser så vet typ tre hur jag ser ut ändå. Och till den som inte vet det så måste jag ju meddela att jag såklart egentligen är mycket snyggare än när jag fött barn. Min kelle har gjort filmen och fasiken vad snyggt det är med super 8, nu ska vi fasiken filma allt viktigt med super 8.

Utan pass försmäktar jag på denna öde ö

Paniken! I går när vi skulle boka biljetter till Melbourne nästa månad för vänners bröllop tänkte jag att det kanske var bäst att kolla att det var lugnt med mitt pass som går ut i juli. Detta eftersom jag samma dag hört någon säga att passet måste vara giltigt i tre månader efter att man planerar att lämna Australien. Och det skulle mitt vara, precis. Men näe, sex månader var det som gällde tydligen. Panikar lite och kollar upp vad som gäller i Sydkorea där jag ska ha transit på väg till Sverige. Nä men samma då, sex månader. Totalt frågetecken? Varför är är pass ogiltligt när det är giltligt. Har nu knappt kunnat sova på hela natten för att jag får panik över tanken att jag kanske inte ska komma iväg till Sverige. Grejen är ju att Australien är närmsta stället där jag kan fixa ett nytt pass och om de inte vill släppa in mig i landet så är det ju lite problematiskt. Ett sånt där rosa nöd-pass måste väl gå att få i alla länder. Även den här lilla skitön.

Tänker vanka av och an i vardagsrummet tills konsulatet i Wellington öppnar för dagen.

Fortsättning om kläder

Alltså i flera år har jag tänkt att jag vill vara en sån person som har skitsnygga enfärgade basplagg och alltid se ordentlig och sammansatt ut. I verkligheten äger jag närmare en miljard blommiga klänningar och går ofta runt med koftor som saknar en knapp eller har ett hål. I går gick jag galen i garderoben och slängde allt som hade hål, saknade knappar, var noppigt osv. Sen lade jag ner nästan alla mina blommiga klänningar och annat stormönstrat och galet i en annan säck. Nu är det bara svart-vitt-grått-nåt jeans-nåt beige i garderoben och inte så mycket alls. Och även om den där säcken med alla klänningarna garanterat kommer att åka fram om några veckor, så behöver jag en liten stund av hel, ordentlig och sammansatt. Lite mer som min mor velat se mig sen jag var tolv ungefär.

Ja men om jag skulle göra detta i dag då

Jag måste köpa nya kläder. Pronto. Vågar inte väga mig och se hur mycket gravvefett som fortfarande ligger och skvalpar på mina lår. Men låt oss säga att inga kläder är sköna att ha på sig. Eller så har jag blivit allt för van vid stretchtrikå och leggings. Men fulkänlsan måste skakas bort. Nytt smink ska jag köpa och nåt som skrubbar huden.

update: Jag handlade så jäkla mycket att jag känner mig snyggare innan något ens använts.

Spännande värre

Js pappa ringde mig och frågade om han kanske kunde få passa Trollet några timmar eller så under helgen så att vi kunde hitta på nåt själva. Och oj trots att vi såklart som säkert alla gör pratade om hur vi skulle hitta tid för varandra och blablabla efter bebisankomst, så har vi varit rätt ointresserade av något annat än Trollet. Men nu blev vi så till oss att vi inte kunde bestämma vad vi skulle göra. Det vi båda mest vill är dock att gå på dokufilmfestival. Inte så socialt kanske men vi har lovat varandra en drink i baren innan och att vi inte får prata om Trollet. Det kommer nog att gå rätt dåligt.

Går och rotar lite efter nåt spexigt plagg som inte måste vara ammningvänligt och drar fram den gamla torkade mascaren. Dejt liksom. Spexigt värre.

Vill nu tack!

Jag har aldrig haft några egentliga intressen mer än öl, böcker och resor. Och nu känns det som att jag gett upp även dessa. Läser bara lättlästa skitböcker. Tycker att öl smakar märkligt. Och resa? 2009 var året då jag stannade i ett och samma land hela året. Så har kan vi bara inte ha det. Så nu jäklar börjar jag drömma, köpa guideböcker, googlar och letar flygbiljetter. Till Sverige ska jag ju redan och det ska bli ljuvligt. Men inte ljuvligt som i nyhetens behag, utan ljuvligt som i mammor, pappor, bröder, släkt och vänner. Ljuvligt som i Pocketshop och HM. Men jag tänkte att jag måste bryta av detta med nåt nytt. Någonstans i Europa där jag inte varit. Som Marseilles. Någon som varit där? Eller tipsa om vad som helst men det får inte vara Paris, London, Madrid, Barcelona, Berlin, Edinburgh eller Oslo. Inte för att jag inte gillar dessa städer men jag har redan återvänt till var och en av dem allt för många gånger.

Och vi har bestämt oss att det blir Asien för den där shitvifyllertrettio-resan. Vi har ungefär kommit överens om att fyra till sex veckor vill vi vara borta. Jag vill åka till Filippinerna. J vill åka till Laos och Kambodja. Mest vill jag till Filippinerna för att jag inte varit där. Indonesien är det enda landet jag någonsin varit i som jag just där och då avskydde. Kanske borde vi därför åka dit. Någon som kan tipsa om ett Indonesien som är bäst?

Jinxar dattan

Min mobil blev alltså stulen häromdagen. Min kamera la sig ner och dog i samma veva. Bara att slänga ut datorn genom fönstret så har jag noll sånadäringa teknikprylar.

Konstigt att ibland är det som att jag först måste få vara skitsur för att bli jätteglad igen.

Trollet har grinat ungefär varje vaken sekund sedan hon fick sina vaccinationer. Sen snodde någon min telefon på Starbucks. Toppendag alltså. Men om jag ska sluta vara så negativ så kan jag istället tipsa om min nya favoritserie Modern Family, så rolig och jag älskar alla, fast allra mest Phil.

But why?

Måndag utan att det ens riktigt var någon helg. Och jag är så ful. Det är oplockade ögonbryn, ovårdade naglar, en lugg i desperat behov av klippning, noppiga kläder, sladdrig mage, uttorkat gammalt smink i lådorna.

Och Trollet ska vaccineras i dag. The first cut is the deepest och allt sånt, känner mig som en bov innan vi ens gått dit.

Herre vad det inget finns att säga just nu. Orka skriva fler inlägg om trötthet, föräldragrupper och att känna sig som en enda stor fejk som mamma. Orka skriva mer om den trögflytande hjärnan.

Men om jag ska skriva om något så måste det väl vara att det där värsta tunga har gett med sig. Att dagarna den här veckan inte varit som ett enda väntande på avlösning. Att det fallit på plats lite mer. Att det finns en ro och att vi känner varandra nu. Och att jag känner de där känslorna för Trollet som jag trodde skulle funnits där från första början. Och det är nog tur, för J är lite av en skuggfigur här hemma just nu. Kommer hem klockan åtta och äter middag för att sedan åka tillbaka till jobbet och kryper ner i sängen utan att jag vaknar vid elva tolv kanske. Inte bittert, bara så våran situation är just nu. Men saknar så det klämmer åt. Tidsbristen, brister lite. Så nu tänker jag och Trollet helt enkel hänga på Js jobb och hjälpa till med lite småsaker under helgen.

Trollet får då mat så hon klarar sig

Motsatsen till insnöad

På riktigt det är inte synd om mig men det är faktiskt för varmt för att gå ut i dag.

Paranoid

Oj nu har nåt konstigt hänt. Först kom Js syster med familj hit med både fika och lunch. Jsystern tittade med hjärteögon på mig och sa att om det var något vad som helst så var det bara att ringa. Avlastning, mat, sällskap, ja vad som helst?

Sen ringde yngsta Jbrodern och frågade om de kunde komma bort en sväng i eftermiddag. Och de kunde ju passa Trollet en stund om jag kanske behövde sova.

Jag anar någon form av konspiration. Att det är Jpappan som med myndig stämma uppmanat alla sina barn att besöka mig med jämna mellanrum för att kolla att jag verkligen pallar med det här. Antagligen som en följd av att J och Trollet blev ivägskickade från hemmet i fredagseftermiddag. När jag bara ville vara själv. J åkte till sin far och berättade säkert om min darrande underläpp.

Happy good Monday

Hoppas att ni som bor på Nordpolen, eller nej menar ju i Sverige, har haft en fin och insnöad helg. Själv har jag hängt på stranden i dagarna två, ätit uteserveringsluncher, lyxiga middagar och bara fått ha det väldans fint. Nu är det måndag igen och det känns sådär. Lite ensamt, kraftlöst och ja som en väntan på att J ska komma hem vid åttatiden.

Den bästa känslan är liksom att känna sig lite bättre än alla andra eller jag menar det bästa är fasiken att få lite perspektiv och känna tacksamheten

Första träffen med föräldragruppen blev en hejdundrans succe. Eller nej, nu ljuger jag ju lite. Det bestämdes att vi skulle ses hemma hos oss, eftersom jag är den enda människan i Nya Zeeland som inte har ett körkort. Detta gav ju mig ganska mycket panik. Eftersom människan i allmänhet och jag i synnerhet är galen så kan man ju absolut inte låta någon se en ha det rörigt hemma. Nä, det är ju viktigt att visa för andra nyblivna mammor att jag är rätt perfekt faktiskt. Så jag körde lite panikstädande, plockande och skurande och svängde till och med ihop en kaka.

Sen slutade med att bara en kom. De andra var antingen utmattade för att de har kolikbarn, inlagda på sjukhus eller var tvungna att ta sin bebis till doktorn. Kände mig mycket lyckligt lottad. Trollet är ju ändå världens gulligaste unge. Så jag och hon som kom hit kunde tindra med ögonen och berömma varandras bebisar och tycka synd om de andra.

Gåta jag måste lösa

Måste hitta kraften och tiden att hålla igång min hjärna. Det känns som att den låter piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip måste sova måste sova piiiiiiiiiiiiiiip just nu. Kul och intressanta samtal som går att föra med mig.

Får jag sakna stimulansens man får av andra vuxna och arbete? Gillar ju inte Trollet mindre för det. Men kanske är jag inte den bäst lämpade för mammaledighet. Eller så är jag bara väldigt trött.

OS

Jag hade bara utgått från att det inte skulle bli något vinter-OSfrossande i år. För jag trodde icke att det skulle visas på televisionen här. Men ack så fel jag hade, det visas dagarna i ända på en tevekanal. Och med den utmärkta tidsskillnaden mellan Vancouver och Auckland så går det bra att följa allt i realtid på dagtid. Fast hos mig är det måndag förmiddag och där i Kanadat är det söndag förmiddag.

Däremot funderar jag starkt på att tvinga mig till ett jobb som expertkommentator eller programledare i studion till nästa vinter-OS. Är inte så imponerad om man säger. I går lärde jag Js far, bror och syskonbarn allt jag kan om skidskytte och de var imponerade om man säger.

Men nu måste jag och Trollet slita oss från OS eftersom jag just gjorde den intressanta upptäckten att vi har en blöja hemma, inte en hållbar situation alls.

Hjärtar

Vi hade tänkt oss lyxpicnic på en strand två timmar bort. Vädret är grått och duggregn därför. Så vi åker till fransk marknad och köper ost och andra goda grejer istället. Det är ju sån där alla hjärtans dag i dag och vi har tänkt oss att köra omtänksam kärleksfull stil hela dagen lång. Alltså som motsats till utmattad sur stil.

Vardag

Två noteringar så här på söndagsmorgonen:

Det bästa med att bo utanför Sverige måste ju vara att jag slipper hela det här melodifestivalrejset som verkar hålla på ett halvår ungefär. (om jag läser dn.se och aftonbladet.se kanske jag råkar läsa lite om det i alla fall.)

Att Jerker är ett riktigt dåligt svenskt namn om man någonsin vill åka till ett engelsktalande land har jag aldrig tänkt på. Men J påpekade det i morse när han som vanligt satt med näsan begravd i Stieg Larsson.

Jaha

J har faktiskt inte jobbat en lördag på flera månader. Men nu när alla besök åkt hem och vi skulle ha en helg med bara oss. Då måste han såklart jobba men bara i två timmar säger han och skyndar sig till jobbet. Sen ska han komma hem och vi ska gå långpromenad och äta lunch och vara lyckliga och tillsammans och idylliga. Nu har det gått sju timmar sen bara två timmar och jag suckar.

Nästa vecka ska jag träffa mammorna från föräldrakursen med bebisar. Papporna är väl på sina jobb eller nåt. Undrar lite vad vi ska prata om. Utbyta skäckhistorier om förlossningar? Skryta om våra barn? Kanske måste börja plita på en liten lista med grejer som hon kan.

- Minst tio olika ansiktsuttryck har hon på repetoaren, varav ungefär nio får henne att se lite efterbliven ut.
- Hon är jättebra på att gå upp i vikt. Jag kallar henne LillBuddha när hennes pappa inte hör.
- Hon älskar att sträcka upp handen i en perfekt imitation av den där hälsningen de körde i Tyskland under trettio- och fyrtiotal. Fast jag säger till henne varje gång att man verkligen inte får göra så. Måste få henne att sluta med det innan vi kommer till Sverige. Vill inte att hon ska bli åtalad för hets mot folkgrupp.

Sen kan hon nog inte så mycket mer. Alltså förutom de där vanliga grejerna som att sova, rapa, bajsa och sånt. Känns rätt futtigt ändå. Undrar om jag kan träna henne att jonglera eller så under helgen.

Saknar

Bra saker med att ha besök från hemlandet:
Folk slåss om att få vara barnvakt, vilket lett till att jag kunnat gå på bio, varit ute i natten och druckit en öl, skrattat och känt mig jättemycket som mig själv. Har varit omringad av folk som bekräftat barnets status som otroligt extraordinärt begåvad. Har haft hjälp med allt. Har gjort massa roliga och turistiga grejer.

Nu har alla åkt hem och det enda bra jag kan komma på med det är väl att nu har jag tid att läsa bloggar och skriva blogg. Men oh saknaden.

Sunday Rose (N. Kidmans kid, sounds like Sunday Roast)

Söndag. Jättemycket grus överallt. Fungerar ganska bra med att vakna några gånger eller tre på en natt. Inte alls bra efter att helt plötsligt hållts vaken en hel natt. Vi skäller på varandra. J tycker att det här med att vara förälder är precis som när han hade livskris och åkte till Europa och jobbade på ett hostel. Då var det folk som skulle checkas in och ut nätterna igenom. Nu är det ett barn som vill äta, ha ren blöja eller bara vill bäras runt. Fast när han jobbade på hostel så var han full hela tiden, han kan inte bestämma sig för om det var bättre eller sämre.

Efter att ha sprungit runt med mormödrar på zoo och vinkat iväg en taxi till flygplatsen äter vi lunch och sover. Gillar varandra lite mer efter det. Sömn är en viktig grej för att kunna bete sig civiliserat är alltså dagens lärdom.

Nu läser J Stieg Larsson bok nummer två. För trött för att veta vad den heter på svenska eller ens orka googla. Jag har inte läst en enda bok sen hon föddes. Hjärnan pallar inte, funderar på att sjunka ner i chicklitträsket igen. Men Stieg Larsson alltså, det var det jag skulle komma till, så poppis. Helt plötsligt slipper man folks utrop om Abba och Ikea när man berättar vart man kommer i från och folk undrar om man kanske kände Stieg Larsson istället och har konspirationsteorier kring hans död.

Bästisbesök

I dag kommer min bästis hit. Hur mysigt blir inte det. Jag föreställer mig att det är nu det händer. Att jag äntligen får dricka ett glas vin alltså.

Roliga grejer min mormor gör

Börjar prata med folk när vi är och badar på spa och sen blir kompis med dem på facebook.

Trött

Gudars vad jag har skrutit för alla om hur snäll min bebis är och hur lätt allting går. I dag tror jag att någon slags två veckors plus adrenalinrusch tog slut, för plötsligt har jag svarta ringar kring ögonen, värk i hela kroppen och kan bara tanka på att vila, sova lite middag och när jag kan tänkas få komma i säng i kväll. Och om jag kanske kan få en massage innan jag somnar.

Vill typ köpa ett diamanthalsband till min mamma som är här och lagar mat, diskar, dammsuger, plockar, tvättar, viker tvätt och tar med bebis på promenader. Alltså folk som är ensamstående med småbarn får en stående ovation från mig. Jag skulle nog lägga mig ner och ge upp efter en dag.